Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akteröver åt det håll, varifrån vinden kom. Jag
tittade, och allt vad jag kunde se var som en
dunkel rök av hav och luft och en molnbank, soim
jagade vildt mot oceanens bröst. Och i samma
ögonblick upphörde den sydvästliga stormen. Det fanns
ingen storm, inga fladdrande sefyrer, endast en
djup stillhet i luften.
»Vad är det?» flämtade jag, ur jämvikten genom
vindens plötsliga upphörande.
»Vindskiftet», sade han. »Där kommer det.»
Och det kom från nordväst, en vindström, en
atmosfärisk stöt, som förvirrade och förlamade och
åter kom Helsingörs harpsträngar att
protestera. Den slungade mig emot relingen. Jag var isom
ett visset strå. Medan jag vände mig emot denna
nya, plötsliga storm, drev den tillbaka luften i mina
lungor, så att jag storknade och vände mitt huvud
åt sidan för att få andas i lä. Mannen vid ratten
lyssnade åter till Gabriels röst, och mr Pike på
däcket inunder lyssnade och upprepade röstens vilja,
och kapten West i smidig och ståtlig jämvikt mötte
vindens anlopp och gick långsamt av och an på
däcket.
Det var storartat. Nu och för första gången
lärde jag känna havet och de män, som betvinga det.
Kapten West hade trädt fram och gjort sig gällande.
På stormens kritiska höjdpunkt hade han tagit hand
om Helsingör, och mr Pike hade blivit, vad
han egentligen endast var, förman för ett arbetslag
av matroser, slavfogden, som tjänade den ende
herren, samuraien.
Ännu en minut eller så drev kapten West av och
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
