Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag önskade var en kopp kaffe, och Wada hade
varit hos mig för många år för att jag skulle kunna
tvivla på, att han hade givit stewarden noggranna
instruktioner och lämnat honom mitt kaffe och min
kaffekokningsapparat.
Stewarden var en pärla. Om tio minuter serverade
han mig en kopp ypperligt kaffe. Jag läste, tills
det dagades, och halv nio, sedan jag slutat min
frukost på sängen och klädt mig och rakat mig,
gick jag upp på däck. Vi bogserades ännu, men
alla segel voro tillsatta för en lätt och gynnsam
nordlig bris. Kapten West och lotsen sutto i
navigationshytten och rökte cigarrer. Vid ratten såg jag
en man, som jag genast rubricerade bland de
kompetenta. Han var ingen lång karl, snarare under
medellängd. Men hans ansikte var intelligent skuret
och hade en bred panna. Tom fick jag sedan veta
att han hette, Tom Spink, en engelsman. Han var
blåögd, ljushyllt, tämligen gråsprängd och såg ut
som en kry femtioåring. Hans svar »god morgon,
sir», var muntert, och han smålog, då han uttalade
de enkla orden. Han såg inte ut som en sjöman,
vilket Henry, skolskeppspojken, gjorde, och ändå
förstod jag genast, att han var en sjöman och det
en duktig ändå.
Det var mr Pikes vakt, och då jag frågade honom
om Tom, medgav han brummande, att mannen var
»den bäste av sällskapet».
Miss West dök ut från navigationshytten med
morgonfriskt ansikte och sina spänstiga, livfulla
rörelser och började genast åstadkomma kontakt.
Då hon frågade, hur jag sovit, och jag svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
