Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann alltså, att summan av de dugande elementen var
åtta. Men kocken, stewarden och Wada voro
tjänare, inte sjömän, medan miss West och jag hörde
till reserven. Av hela fartygets befolkning,
fyrtiofem personer, återstod alltså endast tre, som kunde
arbeta, leda, handla. Det fanns utan tvivel flera
dugliga element, dy det föreföll ju omöjligt, att mitt
första intryck av besättningen kunde vara riktigt.
Timmermannen till exempel. Han kunde ju i sitt
fack vara lika bra som kocken. Och de båda
segelsömmarna, som jag ännu icke sett, kunde kanske visa
sig användbara.
Litet längre fram under måltiden råkade jag tala
om vad som hade intresserat mig och väckt min
beundran, nämligen den energi, varmed mr Pike och
mr Mellaire hade satt sig i respekt hos den ynkliga,
odugliga besättningen. Allt detta var så nytt för
mig, förklarade jag, men jag förstod, hur
nödvändigt det var. Då jag förde talet på händelsen vid
andra luckan, då mr Pike hade lyft upp Larry och
slungat honom baklänges bara med ett slag av
fingertopparna, såg jag ett varnande, nästan hotande
uttryck i mr Pikes ögon. Jag fullföljde emellertid
min skildring av episoden.
Då jag hade talat till punkt, blev det tyst. Miss
West sysslade med att servera kaffe. Mr Pike,
som var ivrigt upptagen med att knäcka valnötter,
kunde ej riktigt dölja det halvt humoristiska, halvt
hämndlystna skadeglada glittret i sina ögon.
Kapten West såg direkt på mig — men å, från ett
sådant avstånd — miljoner mil. Hans klara blåa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
