- Project Runeberg -  Myteriet på "Helsingör" /
52

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taket över hela salongsavdelningen där nere och
upptog fartygets hela akterparti, var mycket stort.
Det bröts endast av den halvrunda och halvtäckta
styrhytten längst bort i aktern och av
navigationshytten. På vardera sidan av den senare ledde två
dörrar ut till en liten gång. Den förde i sin tur
till sjökortsrummet och till en trappa, som ledde ner
till salongsavdelningen inunder.

Jag tittade in i navigationshytten och hälsades med
ett småleende av kapten West. Han satt bekvämt
bakåtlutad i en svängstol med fotterna upplagda
på bordet framför honom. På en bred, stoppad
puff satt lotsen. Båda rökte cigarr, och medan jag
dröjde ett ögonblick för att lyssna till samtalet,
uppfattade jag, att lotsen var en f. d. sjökapten.

Medan jag gick utför trappan, hörde jag
gnolande och stökande ljud från miss Wests hytt, där hon
tycktes hålla på att ordna sina effekter. Den energi
hon utvecklade var, att döma av dess muntra
högljuddhet, nästan bedövande.

Då jag gick förbi penteriet, tittade jag in genom
dörren för att hälsa på stewarden och artigt låta
honom veta, att jag lagt märke till hans existens.
Här i hans lilla rike var det tydligen en skicklig
hand, som regerade. Allt var blänkande prydligt
och i ordning, och en mera ljudlös tjänare hade jag
nog önskat mig förgäves på landbacken. Då han
såg på mig, hade hans ansikte lika litet eller lika
mycket uttryck som sfinxens. Men hans sneda svarta
ögon voro klara av intelligens.

»Vad tycker ni om besättningen?» frågade jag för
att förklara, att jag gjort intrång i hans borg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free