Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sur, utpinad glåmighet, motvilligt steg in i
skansen. Sedan hörde vi därinifrån svordomar, råa och
smutsiga, och böner och föreställningar från Nancy,
uttalade i ödmjuk och bedjande ton.
Jag lade märke till det bistra och vilda uttryck,
som nu lade sig över mr Pikes ansikte, och var
beredd, ty jag visste ej vilka ohyggliga vidunder
som skulle dyka upp ur skansen. I stället kommo
till min förvåning tre karlar, som voro frappant
överlägsna den hop, som gått före dem. Jag såg efter,
om ej styrmannens ansikte skulle uttrycka något
slags gillande. Tvärtom, hans blåa ögon drogo ihop
sig till smala springor, och ilskan i hans röst spred
sig till läpparna, så att han såg ut som en hund,
som vill bitas.
Men de tre karlarna! De voro småväxta,
allesamman, och unga män, så där mellan tjugufem
och trettio. De voro tarvligt men väl klädda, och
under kläderna förrådde deras kroppsrörelser
fysiskt välbefinnande. Deras ansikten voro markerade
och intelligenta. Och jag kände visserligen, att det
var något underligt med dem, men jag kunde ej
gissa vad det var.
Här voro inga undernärda, whiskyförgiftade män
som den övriga besättningen, som, sedan den supit
upp sin sista hyra, hade svält i land, tills de hade
mottagit och supit upp sitt förskott på den
nuvarande resan. Dessa tre voro smidiga och starka. Deras
rörelser voro av naturen raska och ändamålsenliga.
Det var kanske deras sätt att se på mig, med liknöjda
men ändå beräknande blickar, som ingenting
undgick. De föreföllo så världskloka, så likgiltiga, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
