- Project Runeberg -  Det muntliga föredragets konst /
279

(1890) Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi försöka först med n såsom utljud. Huru vekt
klinga icke:

                in an un ån.
Vekheten ökas genom ett vekt förljud:
                din(a) dan(a) dun dån(a) (svimma).

Ännu mera förstärkes det milda intrycket, om förljudet
är ett vekt klangljud:
                min(a) man(a) mån(e),

eller:
                lin lan lun(a) lån.

Man märke i förbigående sagdt den milda klangen i
de hvarandra så olika orden luna och måne och huru de
äro bildade efter samma grundlag eller en mörk betonad
vokal mellan tvenne klangkonsonanter.

Insätta vi nu ett hårdt hväsljud i det vekt klingande
förljudets ställe, så erhålla vi:
                fin fan [fun] fån(e).

Man märke, huru äfven det vackraste af de i vårt språk
befintliga orden af detta slag, nämligen »fin», ofta får en
försmädlig eller till och med föraktlig betydelse, t. ex. i
hvardagsspråket: »Jo, den är fin! Fy fan, en sådan fåne!»
Ett dylikt experiment kan äfven företagas med l som
utljud. Mildt klinga ljud förbindelserna:
                il al [ul].

Men tillsätta vi ett f som förljud, så erhålla vi de om
gnisslande eller andra obehagliga förnimmelser erinrande orden:
                fil fal ful.

Såsom prof på, huruledes obetonad vokal i väsentlig
mån förlorar den betonade vokalens ljudlynne eller färgas
af det betonade konsonantljudet, i synnerhet om detta är
klanglöst och förljudet likaledes en klanglös konsonant eller
aspirationsljud, erinra vi om:
                tick tack tuck
                tipp tapp tupp
                kick kack kuck
                piff paff puff
                hick hack huck (hack) o. s. v.

Ehuru vokalens ljudlynne visserligen kan igenkännas,
så tycks dock dess »själ» vara nära att drunkna eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free