Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljud var de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan del af hårda gommen, emedan en sådan
konsonantbildning inverkar störande på vokalljudens tydlighet och
skönhet. Högsvenskan står sålunda framför tyskan, emedan
vårt språk ej gärna använder tj- eller sch-ljudet såsom utljud
eller slutljud efter en vokal i samma stafvelse. Hvarken i tal
eller sång behöfva vi därför frukta för dylika
ljudsammanställningar som: »Täuscht das Licht des Monds mich nicht». Icke
heller eger högsvenskan några gutturala eller strupkonsonanter.
Häraf följer vidare, att skorr-r, såsom bildadt i munhålans
bakre del och genom sitt bildningssätt for öfrigt vokalstörande
och själft ofta öfvergående i klanglöst ch-ljud, eger ett
ojämförligt lägre ljudvärde än det i munhålans främre del bildade,
kraftigt klingande, vokalfrämjande tungspets-r, att hvarje
r-ljud, t. ex. det engelska eller tungspets-r i vestgötamålet,
som bildas med tungspetsen längre bakåt än de romaniska
språkens och högsvenskans r, eger ett lägre ljudvärde än det
senare, dels emedan det är vokalfördärfvande, dels emedan
det liksom tjock-1 förleder tungan att bilda öfriga
tandfäste-ljud, d, t och n, med tungan uppåt-bakåtböjd, så att äfven
dessa ljud varda vokalfördärfvande, t. ex. d3enn3a d3ett3a.
Af samma skäl följer, att tjock-1 på grund af tungställningen
uppåt-bakåt är vokalfördärfvande och sålunda af lägre
ljudvärde än högsvenskt l eller klang-l.
Men oberoende af en i enskildheter ingående
undersökning kunna vi sammanfatta vår åsikt om förhållandet
mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljudvärde
i följande sats: Hvarhelst vi hos en talande svensk påträffa
skorr-r eller tjock-l samt sch i stället för s, där hafva vi att
göra med ett mål, som i ljudvärde är underlägset högsvenskan.
Men märkligt nog, nästan vid samma gräns, där det
sydsvenska skorr-r upphör, där vidtager det uppsvenska tjock-l
– och i hjärtat af det mellersta Sverige, i Vestergötland,
finna vi dessa båda ljud delvis bredvid hvarandra, hvaraf
följer, att nästan hvartenda svenskt bygdemål måste ur
denna synpunkt anses underlägset högsvenskan i fråga om
ljudtydlighet, ljudskönhet och, tillägga vir ljudlig
uttrycksfullhet.
På grund af den ur psykologisk synpunkt lätt
förklarliga lagen, att de andliga yttringarna af ett folks högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
