Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljud var de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana omständigheter tillhör det författaren och framför allt
skalden att utvälja sådana ord, hvilkas konsonantljud bäst
afspegla den stämning, han vill uttrycka. Vi erinra blott
om sådana uttryck (jfr Malmströms Angelika) som: »Sucka
som vinden i säf»; »Hör du, när natten är ljum och på
genomskinliga skyar Vindarne vaggas i sömn»; »Edens
oändliga doft gjuter sig mildt i dess famn»; »du susande
asp»; Himmelens lättaste vind lyfte från jorden dig upp»;
»Tystna, du susande asp – ljuf är den älskades sömn»;
»Stilla jag gråter ibland, när de blånande rymder jag skådar».
(De två r-ljuden i denna strof äro obetonade och förlora
sin skärpa bland alla dessa mildt klingande l, g, nd, bl, md
o. s. v. Man märke, huru en klingande konsonants vekhet
liksom ökas vid sidan af en annan vek konsonant i samma
stafvelse, t. ex. blånande, rymd, liksom huru ett r-ljud kan
mildras genom ett föregående vekt ljud, t. ex. i gråt.)
Låtom oss nu försöka att insätta kraftigt utandade,
klanglösa eller med större kraftansträngning bildade
konsonantljud i stället för de motsvarande klingande, svagt
utandade eller med mindre muskelansträngning bildade ljuden
i dessa smältande veka ljudsammanställningar eller låtom
oss sätta p i stället för b, k i stället för g, t i stället för d,
tjock l i stället för klang-1, sch i stället för s, f i stället för v
o. s. v.; t. ex. »fintarne fackas i schömn», »etens oäntlika
toft», »tu schuschante aschp», »schtil^a Jak krater ipl*ant,
när te pl4ånante rymter jak schkåtar».
Genom en dylik förändring af högsvenskans veka och
klingande konsonanter till hårda och klanglösa erhåller man
med andra ord det språk, som Bellman låter den tyskfödde
Jergen Puckel använda, då denne förnyar sitt kontrakt med
hin onde (jfr Fredmans epistel n:r 73):
– – – – – –
»Bringt mir pleck und penne ...
Freylich hör jach tich nu till, tu fan, vid ferschte fink!»
– – – – – –
»Mit min rete plut jach schrifver
Tich nu thette refersal.
– – – – – –
Klemme alle kremper!
Stockholm then Nofemper,
Manu mea propria, auf kruken Rosenthal.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
