Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om det svenska predikstolsföredraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fordran på fritt föredrag från predikantens sida
framställes af högt ansedde författare på det homiletiska området
i en sådan form, att en svensk lekman, som är van vid
vårt predikoläsande, ej kan undgå att förvåna sig däröfver.
Sålunda yttrar t. ex. en af nutidens mest framstående
författare på detta område, professor Krausz i Strassburg[1],
ungefär följande: »Predikan måste fritt föredragas; hvarje
hjälpmedel, vare sig manuskript, koncept, skrifvet skema.
eller huru det papper än må benämnas, som inskjutes
mellan predikanten och hans åhörare, vare ovilkorligt och
utan inskränkning förbjudet. Så snart predikanten uppträder,,
får på predikstolsbrädet icke ligga något annat papper ärt.
bibeln.» Bland de många bevingade orden från Luthers mun
hör också det svar, han gaf presten, som anhöll, att den
vördade lärofadern ville gifva honom några regler för att.
han måtte kunna blifva en god predikant. »Ni skall först,
och främst,» svarade Luther, »stiga upp på predikstolen,
för det andra upplåta er mun och för det tredje tillsluta
honom i rätt tid.» Fruktan för att dessa och dylika regler
skulle alltför ordagrant tillämpas af unga predikanter har
möjligen föranledt vår kyrkas prester att undvika det fria
föredraget, hvilket lätt kunde öfvergå till hvad man kallar
extemporeradt eller blifva ett tomt, meningslöst eller
obetänksamt ordsvall. Äfven den mest begåfvade kan
fullständigt misslyckas i det extemporerade föredraget, ty, säger
Boileau, »det är omöjligt att blifva inspirerad femtiotvå gånger
om året». Men det fria föredraget får på intet sätt förblandas
med det extemporerade. Tvärt om fordra både Krausz
och hans meningsfränder på detta område, att predikantens»
föredrag skall vara på förhand icke blott i sina enskildheter
genomtänkt eller genomarbetadt utan också till formen
fullfärdigt, hvilket i regeln förutsätter en skriftlig utarbetning.
Nu uppstår frågan om svårigheten för predikanten att
lära sig utantill en skriftligt urarbetad predikan. »Enhvar,»
säger Krausz, »som varit i stånd att taga en afgångsexamen,
bör också ega förmåga att lära sig utantill en af honom själf
författad predikan, och den som detta ej förmår, duger helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
