Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Uttrycksmedlen och det muntliga föredragets konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uttrycksmedlen och det muntliga föredragets konst.
Men till ordens och sinnelagstonernas språk ansluter
sig nu ett annat, ett språk icke för hörseln utan för synen,
sålunda ett slags skriftspråk. Detta språk är ansiktsuttryckets
och åtbördens språk.
Utan att nu närmare ingå på det inre förhållandet mellan
dessa uttrycksmedel vill jag endast erinra om följande
omständigheter. Själ och kropp varda hos den normalt utvecklade
menniskan så samorganiserade, att hvarje än så obetydlig
ändring, hvarje skiftning af lifsfunktionernas verksamhet på det
ena området liksom återspeglas i ändrade företeelser på det
andra området, ehuru vi i regeln ej komma till medvetande om
detta förhållande utom i de fall, då ändringen eller störningen
är af någon kraftigare natur. Hvarje yttring af vårt
känslo- eller sinnelagslif befinnes nämligen ega en viss kvalitet af lust
eller olust samt en viss rytm eller så att säga fart. På grund
häraf synes hvarje känslotillstånd på ett visst sätt inverka
icke blott på blodomlopp och respiration utan äfven på ett
visst slag af nerver, icke minst rörelsenerverna och sålunda
äfven på motsvarande delar af vårt muskelsystem. Känslor
och affekter äro med andra ord muskelmotorer. Mycket är
ännu i denna punkt dunkelt, emedan psykologerna hittills
för litet befattat sig med fysiologien och fysiologerna för
litet med psykologien. Så mycket torde dock vara visst,
att blodomlopp och respiration gestalta sig på ett annat
sätt under de öfverfyllande affekterna, t. ex. glädje och vreder
än under de uttömmande, t. ex. sorg, förvåning eller skräck.
Vi erinra blott om ansiktets rodnad under de förra affekterna
och dess blekhet under de senare. Säkert är emellertid, att
under en viss affekt, t. ex. glädje, muskelställningen i hela
vår organism varder en annan än under t. ex. sorg eller
vrede. Men denna särskilda muskelgestalt ger icke blottat
tonen, som samtidigt frambringas i vår strupe, en egendomlig
klangfärg, hvarigenom glädjens ton bestämdt skiljes från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
