Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - X. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blanche hade äfven gjort sig förhoppning om en skål af
själfva vården, men i stället föreslogs den af en åttaårig
dotter. Men då var måttet rågadt och den nyblifne studenten
miste det lilla tålamod han hade kvar. Han satte glaset
ifrån sig, reste sig och ville gå, och när kammarherren,
bestört öfver hans vrede, ursäktade sig, svarade han: »Min
världsuppfattning år, att en redlig och duglig man försvarar
sin plats vid hvilket bord som helst, och för att hålla mig
till min morbror, är såväl hans verksamhet som hans
karaktär af alltför bepröfvade ädla egenskaper, att han, ingen
nämnd och ingen glömd, till och med bort intaga
hedersplatsen vid det bord, dår jag i dag haft åran spisa. Platsen,
som ni anvisade mig, skålen, som er dotter, fröken åttaåring,
föreslog, ägnade sig icke att förändra mina tankesätt och
mitt omdöme, ödmjuka tjänare, herr kammarherre!»
Man kan vara fullkomligt öfvertygad om, att Blanche
ännu på gamla dagar, då han i trådet på Malmgården vid
ett godt glas punsch berättade denna historia, njöt af sitt
eget lyckade uppträdande. Han kom säkert aldrig till insikt
om, att han möjligen icke var så meriterad, att han vid
detta tillfälle skulle hafva plats vid värdinnans sida, och att
det möjligen var en fin uppmärksamhet, då man låt husets
dotter föreslå en skål för den unge och obetydlige studenten.
Men hans naivitet är verkligt rörande och typisk för tiden
och den samhällsklass, han representerar.
Blanche skulle öfverhufvud aldrig komma i närheten af
en adelsman i verkligheten eller i dikten, utan att han passade
på tillfället att säga sin mening. Det är icke alltid taktfullt, hans
uppträdande, men han är öppen och redlig, själfsåker och
frimodig och karl att stå för hvad han ansåg rätt. Detta
låter belysa sig med en annan historia från hans ungdomsår:
En dag på våren, når Geijer väntades hem från
riksdagen till Uppsala, sammankallades studentkåren för att
rådgöra om hans mottagande. Ordföranden föreslog, hälsad
af allmänt jubel, att kåren skulle möta honom med sång
och lefverop, men Blanche, hvilken erfarit, att Geijer äfven
nu i konstitutionsutskottet uppträdt till indragningsmaktens
värn, sprang upp på den improviserade talarestolen och
sade: »Mina herrar, kan det likväl vara skäl, att Sveriges
studerande ungdom med jublande sång och hurrarop
välkomnar Geijer, som vid denna riksdag uppträdt och talat
23. — Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
