Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IX. C. A. Wetterbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna uppfattning är äkta gammaldags svensk, präglad
af en allvarlig ocb djupt religiös världsuppfattning, rättsinne
och klokhet, men också af kvickhet och godt lynne. Det
strömmar något åkta svenskt utifrån hans romaner, som för
den som älskar förgångna tider ännu i dag gör dem låsbara
trots deras stora formella brister. Detta Skråköping, som
han älskar att skildra — det är just hela det dåtida Sverige
med sina skarpt åtskilda klasser, sin fattigdom och något
visst innestängdt öfver det hela. Stor omväxling råder icke i
dessa romaner: ämnena äro hvarandra tämligen lika; äfven
figurerna lär man snart att känna; den uppblåsta
kommerse-rådinnan eller patronessan; hennes man, som åren stor filur;
den unga bortskämda flickan, som blir olyckligt gift; den
hjärnlöse kaptenen, som berättar en historia, hvilken aldrig
tager slut och därför också blir utan poäng; den hycklande
prästen, som håller med dem, som bjuda honom på middag,
men också goda och uppoffrande präster, för hvilka lefvernet
är mera än läran; den sjukliga, men ädla adelsdamen,
vanligen gift med en eller annan omöjlig officer eller en
uppkomling, som på ett eller annat sätt fördystrar hennes lif.
För öfrigt finnes där ett helt galleri af militärer, hurtiga
unga löjtnanter, gamla bussiga majorer o. s. v., alla tagna
på kornet; som militärläkare hade han ju ett rikt
studie-material inom detta område. Och slutligen längst ned på
rangskalan: bonden, den hederlige handtverkaren; den flitige
såväl som den supige eller alltför veke arbetaren, som af
trots, af hat hemfaller åt brottet. Det är aldrig djupa
karak-tärsskildringar, men, ungefär som hos Dickens, hastigt
tecknade porträtter och typiska i den meningen, att de äro tagna
ut ur samtidens eget lif. 1 de flesta fall arbetade han
säkerligen direkt öfver lefvande modell. Det är detta som gifver
det icke minsta värdet åt hans skildringar i våra dagar.
Onkel Adam förstod att se. Äfven när han skildrade något
som borde varit honom så främmande som jämtlånningarne
(det var ju icke länge, som han vistades i Östersund), har
han dock lyckats att få fram åtskilliga för landskapets
befolkning och dess seder betecknande drag. Särskildt hela
medelklassen är i hans romaner återgifven med sina egna
känslor, tankar och åskådningar.
Ästetiskt kan väl numera åtskilligt vara att invända mot
Onkel Adams skrifter; mycket af hvad han sagt kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
