Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VI. Sofia von Knorring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af efterskrifien, ett bref, skrifvet af den vördnadsvärde
kyrkoherde, hvilken ingripit i de uppträdande personernas öden.
I detta bref heter det:
»Du vet, äfven jag har sörjt öfver allt det onda, som exempelvis det
oåterkalleliga äktenskapslöftet så ofta åstadkommit, men tiden har sannerligen
visat mig, att det onda aldrig kan gå upp emot det goda, som i alla tider
ändå måste blifva en följd af ett heligt löfte, aflagdt inför Gud, och hvilket,
om icke alla dock de flesta anse alldeles stridande mot sitt samvete att bryta.
Äktenskapslöftet är nästan den enda ed’ vi svärja, och tag bort den och man
skall se, hvarken lyckliga eller olyckliga, utan ett ljumt och liknöjdt släkte,
framkrälande alldeles som djuren, hvar för sig och icke mer hyllande något
annat än den allra förfärligaste själfviskhet. Jag har nyligen haft talande bevis
för denna min åsikt af saken och dessa talande bevis ligga dagligen under
formen af trenne stumma grafvar framför mina åt kyrkogården riktade blickar.
Jag har nämligen sett en ung man anse sig så fast bunden af ett
äktenskapslöfte, att äfven makans brott icke därifrån lösgjorde honom; jag har sett,
huruledes denna ed var hans enda sköld mot en annan kärlek, som hos den
unge mannen var så stark, som kärlek det kan vara... Jag har sett, huru
han, icke därtill manad af lagen eller någon människas inflytande, utan blott
drifven af sitt samvete, gått fram och lagt sitt hufvud under bilan, frikännande
den, som väl var oskyldig till mordet, men belastad af stor annan syndaskuld ...
Jag har sett en moder, som på jorden icke ägde något af värde mer än sonens
lif, ej kunnat förmås att tigga om nåd för detta lif... Jag har sett en ung
tjugoårig älskarinna hysa alldeles samma storartade åsikter... Jag har sett en
usel, lögnaktig, fallen kvinna (Lena) nästan blifva god och renhjärtad af den
luft som omgaf henne... i min tanke äro stora och heliga eder just de
kraftiga hjul som frambringa stora, öfvemiänskliga dygder. Och
äktenskapseden, skulle den ej vara god!?
Därefter tillägger den gamle kyrkoherden i ett postskriptum:
»Så när hade jag glömt att äfven med en ljus bild gifva styrka åt
mitt eviga förfäktande af äktenskapseden och dess obrottsliga helgd: jag såg
mig nämligen för ett par år sedan tvungen till den förfärligt motbjudande
plikten, att först afkunna ett äkta förbund mellan tvenne de mest omaka
varelser i världen, och att sedan, strax därefter, lägga en ung, blomstrande,
nittonårig flickas hand uti en gammal, utlefvad, till själ och kropp förtorkad
kammarjunkares. Jag våndades och ville tillsluta mina ögon för denna styggelse.
Men du skulle sett den unga makan, huru hon med all den undergifvenhet
för sitt hårda öde, som en kvinna kan samla ihopa, uppfyllde sina plikter och
sitt kall som sjuksköterska och vårdarinna åt den knarrige mannen, som jag
ändteligen till min fröjd, fått kasta tre skoflar mull öfver, och hvars änka
endast har några månader kvar af sin sorg och pröfvotid, för att sedan, klädd
i rosenröd t både till sinne och lekamen, räcka handen till sin ungdomsvän och
frände och lofva honom all den trohet, som hon troget höll, äfven då
äkten-skapseden förmådde henne att kedjas vid en annan. O salighet att blott se
en sådan lycka på denna jorden! Och äktenskapslöftet, äktenskapseden skulle
ej vara god!?!?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
