Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VI. Sofia von Knorring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanten, upptäcka mina ögon ett torrt,, magert benrangel, med insjunkna,
färglösa kinder, med ögon skarpa och runda, med en mun utan tänder, händerna
hvita som grissylta, och hela denna figur insvept i siden och broderier, band
och flor.»
Särskildt dessa händer äro ypperligt sedda och målade:
händer hvita som grissylta. Och man ser, huru de sysselsatt
henne, då hon litet längre fram återkommer och fullständigar
bilden: »hon såg därvid på sina egna, magra, sliskigt fina, döda
hånder.» Hela tanten är redan tecknad i dessa händer, men
hon har ändå tillägg att göra. Ni ser henne i hennes
sängkammare:
»Måhända det mest rechercherade (sängkammaren) jag nägonsin sett. Nu var
min tant i sitt rätta element. Hon hade en otrolig kärlek för den hvita färgen.
Hvit var hennes säng, hvitt hennes täcke, och i spetsar och fina broderier låg
hon inrullad och såg i all denna elegans ut som ett otroligt grannt lik. För
mig var hennes anblick nÅgot verkligt motbjudande och hemskt.»
Och dessa tantens yttre drag stå i full öfverensstämmelse
med hennes hjärtas torrhet, som uppenbarar sig så öppet i
hennes samtal med Pauline: hon har endast tagit den lilla
Ottilia till sig för att göra en salongspiece af henne. »Akta dig
endast, att ingen far af med henne,» säger Pauline. — »Å
nej!» svarar tanten, »det skall blifva min sakl Hon är
dessutom fattig som en skåpråtta. Det var konkurs efter
fadern, och det lilla, gumman har, ärfva vi, ty det är
fide-kommiss och går på manliga sidan.»
Når man låser dylika skildringar, förvånar man sig öfver,
att friherrinnan Knorrings romaner i våra dagar äro så
bortglömda. Midt ibland mycken långtrådighet och en viss
osäkerhet att tillspetsa situationerna (hon använder ibland
för många motiv för att bestämma en viss handling) finner
man så mycken esprit, så liflig verklighetsskildring, så
pikanta målningar och träffande analyser, att man i svensk
litteratur måste söka efter deras make. Icke förgäfves har hon
studerat sina franska förebilder. Med undantag af hennes
andra berättelse, Vännerna, har man alltid någon behållning
af att genombläddra hennes romaner. Äfven hennes smärre
skisser äro ofta ytterst lifTullt affattade. Det finnes t. ex. en
liten mästerlig bit (Taglionifärden), i hvilken hon skildrar,
huru en gammal adelsfamilj, som ej på trettio år varit i
Stockholm, ånyo i stångpiskor, hattar från napoleonstiden
o. s. v., omedvetna om alla tidens förändringar, håller sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
