Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - III. Fredrika Bremer. Fortsättning - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sitt eget lif, och hon ville nu endast tjäna andra, lindra
den nöd, som hon såg rundt ikring sig.
Det var för att få penningar till denna sin välgörenhet,
som hon började att taga i användande sina talanger. Hon
hade tidigt visat anlag för mftlning, anlag som blifvit
utbildade både hemma och i Paris; särskildt hade hon en icke
obetydlig färdighet att träffa likheten i ett ansikte. Nu satte
hon sig att måla och sälja miniatyrporträtt. Likaså hade
hon ända från barnaåren flitigt skrifvit: hon hade varit
familjens födelsedagspoet och med små skådespel firat dess
festliga tilldragelser. Sedan, då hon vid fjortonårsåldern fått
tillåtelse att läsa romaner, hade hon äfven försökt sig i
prosaberättelsen. Åtskilligt dylikt, sammanskrifvet under de senaste
åren, hade hon liggande; nu, då hon behöfde penningar, kom
hon i tankar om att utgifva det, sedan hon ytterligare ökat
samlingen med en novell. Så gick det till, att år 1828 ett
litet häfte, betitladt Teckningar ur hvardagslifvet, utkom från
Palmqvists förlag i Uppsala. Glömmande sig själf för att
tjäna andra, hade hon funnit den väg, hvilken ej blott skulle
föra henne till ära och ryktbarhet utan äfven gifva henne
det, som hon öfver allt annat önskade: nyttig verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
