Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - III. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höggradig nervositet, hvilken starkt närmat sig till ett
epilep-tiskt tillstånd.*
Så förflöt hennes barndom i disharmoni. Men nya och
större motigheter mötte henne, då hon efter konfirmationen
gjorde sitt inträde i sällskapslifvet. Hon var liten och spenslig
med en näsa, hvilken utgjorde hennes och den fåfänga
moderns förtviflan, och ett oregelbundet ansikte, i hvilket endast
den marmorhvita, rena pannan och de fladdrande, intelligenta
ögonen ägde något tilldragande. Undantager man hennes
händer, hvilka voro små och välformade, så var hon ful.
Hennes kvickhet kunde icke öfverskyla hennes framfusighet
och brist på takt. Alltnog, hon ingick icke under de bästa
auspicier på äktenskapsmarknaden, och på balerna fick hon
därför sitta. Hon har själf senare i Hemmet gifvit en
utmärkt skildring af sitt väsende under denna tid. Petrea gör
sin första bal. Aftonen förut har hon försökt förbättra
formen på sin näsa genom hvarjehanda mekaniska
manipulationer, hvilka emellertid endast haft till följd, att den blifvit
röd och ännu mera oformlig.
»Det var sjätte dansen på aftonen. Petrea satt alltjämt.
Hon kände sin näsa rodna och svullna. ’Se så,’ tänkte hon,
’adjö alla dansförhoppningar! Nu blir jag ful, och ingen
skall vilja se på mig mera.’ I detsamma fick hon se
moderns blick fastad på sig med ett visst uttryck af obehag.
Petrea kände härvid liksom ett styng i sitt hjärta, men i
detsamma reste sig detta hjärta till motstånd mot de
nedtryckande känslor, som nu ville komma öfver det. ’Det här
är ledsamt,1 tänkte hon, ’men det kan icke hjälpas, och det
är ej mitt fel. Sin öfvergång har det väl också. Och efter
ingen vill roa mig, nåväl, så vill jag roa mig själf!’» — Och
hon begifver sig ut på äfventyr. Hon träffar på en gammal
herre, hvilken just med tekoppen i handen har rest sig från
sin plats, och i ett raptus af tjänstaktighet vill hon befria
honom från koppen. Herrn drar sig förlägen tillbaka och
håller vägrande fast i koppen, men Petrea ger sig icke.
• Orsaken till denna anormalitet ligger möjligen, åtminstone delvis, i
moderns något förvända uppfostringsprinciper: barnen ledo af brist på frisk
luft och framför allt af otillräcklig näring. Föräldrarne voro ju friska och
kraftiga, men bland barnen var dödligheten stor. Af 7 barn dogo alla utom
de båda äldsta, Charlotte och Fredrika, relativt unga. Sofia 14 år gammal,
August 22, Hedda 34, Klas 36, Agate, hvilken redan 1824 undergått
ortope-disk behandling, 43 år. Alla flickorna Bremer voro småväxta, och äldsta
systern sätter detta i sammanhang med det knappa kosthållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
