Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VII. Gustaf Lorents Sommelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tidens spökromantik och balladernas grafstämningar
men samtidigt begåfvad med ett nyktert verklighetssinne och
ett begär att skarpt analysera, om hvilken Sommelius ej så litet
erinrar. Det är Baudelaire. Bådas lif erbjuda också
öfverens-stämmelser: vilda nattliga njutningar, förstörda nerver; deras
diktnings område är ungefär detsamma: vällusten och döden.
Baudelaire var emellertid större som konstnär och han hade
också en världsstads korruption till sitt förfogande »för att
odla sin hysteri», som han pittoreskt och träffande slutligen
formulerade gången och innehållet af sitt lif. Hans diktning
har därför en annan bärkraft genom tiderna. Han år sin
tids Petronius, som skildrat, gisslat och upplöst hela sin lids
debauche, och därför är det säkerligen också sant som
Sainte-Beuve någonstädes sagt om honom: att hans drag äro
outplånligt inristade i hans tid (»Son profil sera incrusté dans
ce temps»). Det som var sjukdom hos honom själf, det
förvandlade han genom sin skarpa intelligens och sin icke
obetydliga konst till ett hälsosamt och afskräckande
skådespel för eftervärlden. Man kan icke säga, att Sommelius
nått så högt: han har icke själf förmått att demonstrera
sin sjukdom, men han är ett intressant och betecknande
tids-fenomen, och utan hans dikter skulle det finnas en lucka i
tidens vitterhet.
Sådan är denna tids lyrik. I prakt och rikedom låter
den visserligen icke jämföra sig med den föregående
periodens, af hvilken den i vissa afseenden är en efterklang.
Endast Runeberg kan ställas vid sidan om en Tegnér och
en Atterbom. Dock, lyriken blomstrar alltid i Sverige, och
ingen har skäl att vara missnöjd med de skördar, som
denna tid lämnat oss. Framförallt är den rik på nya
uppslag. Man bör icke förakta Wilhelm von Brauns konstlösa
dikter, ty det ligger icke så litet af tidens borgerliga lif
och stämningar gömdt i dessa muntra verser.
Sturzen-Becker har inledt mycket, som en senare generation
fortsatt. Och slutligen utgör Talis Qualis’ diktning icke minst
i formellt afseende en bestämd insats i den svenska versens
historia.
Bibliografi: Sylwan, O , Svensk litteratur. — Bddth-Holmberg, Cecilia,
Frihetens sångarätt i Sverige pil 1840-talet. — Clausen, J., Skandinavismen.
— Warbttrg, K., .lohan Nybom. Svea 1890. — Tegnér, E., Johan Nybom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
