Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VII. Gustaf Lorents Sommelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekanta äro Dulcamara och framförallt Beppo, insände dikter
till Aftonbladet och Freja. Under hans lifstid utkommo äfven
två samlingar af hans dikter: Vallmoknoppar, plockade på
steppen af Beppo (1846) och samma Ar Silhouelter, klippta i
papp af doktor Dulcamara. Hans samlade dikter utgåfvos
1867 af Eichhorn.
Dessa dikter äro, både hvad meter och uttryck beträffar,
synnerligen ofullkomliga. Sällan finner man en strof som
är otadlig, antingen är ordvalet på måfå eller också är
accenten falsk. Kompositionen är också synnerligen lös, och
hans stycken i allmänhet för litet koncentrerade.
Kompositionen i en af hans bästa bitar, Husaren Riego, kan illustrera
detta. Först följer en allmän skildring af husarens glada lif,
utan att man vet, hvem det år som berättar; därefter
för-täljes huru regementets ryttmästare stupade vid Bornhöft; så
huru kornetten föll vid samma tillfälle. Kornetten har
emellertid haft en fästmö; hon skildras och hennes sorg beskrifves.
Vidare lära vi känna hennes anor på fädernet och mödernet
och de strider, som åtskilliga af dessa hennes förfader
utkämpat. När vi hunnit så långt, upptäcka vi plötsligt, att
ilet är husaren Riego, som med glaset i hand vid bivuaken
berättat allt detta; följer så en ny lofprisande skildring af
husarens lif i motsats till infanteristens, och ändtligen slutar
författaren — han har då förbrukat nittiotre sexradiga strofer
— med att skildra, huru regementet en gång skall afmönstras
i Valhall. Jämför man nu poemets innehåll med dess längd,
finner man, att man hela tiden endast blifvit undfägnad
med skildringar af strider och sabelhugg, och samma
innehåll skulle kunnat meddelats på minst hälften af samma
antal verser. Men en af de egenskaper, som skiljer
dilet-tanten från konstnären, är att den senare förstår att
koncentrera, att i kortaste möjliga form säga, hvad han har
på hjärtat.
Sommelius har således icke hunnit långt i versens konst,
men likväl finnes det i hans dikter långt mera innehåll, långt
mera verkligt upplefvadt, långt mera poesi än i åtskilliga af
hans samtidas dikter. Hans område är icke stort, och det
är icke hälsans friska blod, som rullar i hans ådror, men
han har en icke obetydlig fantasikraft. Och han är aldrig
banal.
Det är t. ex. icke ofta man påträffar en så osminkad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
