Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VI. Oskar Patrik Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till elt tomt taskspeleri, fordras det bakom all lekfullheten
ett innehåll — en man med idéer, kunskaper och omdöme.
Orvar Odd kan visserligen icke i detta afseende jämföras
med Heinrich Heine, hvilken särskildt har större politisk
skarpsinnighet och hvars kvickhet äfven spelar öfver en
större skala, men på det litterära området äger han dock
åtskilliga förutsättningar. Hans grupper och personager
gifva ett förträffligt och liffullt tecknadt galleri af samtidens
litterära personligheter och de idéer som besjälade dem. Och
öfverhufvud finns det kanske icke någon af denna
generation, som tecknat så många af sina samtida på ett så
lefvande och, trots öfverdrifterna, sanningsenligt sätt. Hans
rent kritiska uppsatser sakna visserligen egentligt djup, och
han kan ofta hugga illa vid sidan: sila mygg och svälja
kameler, men som regel har han ett godt och sundt
omdöme. Hans största fel är, att han stundom är för
öfver-lägsen och verkar snobbartad eller knoddartad, som Braun
sade. Det är då Orvar Odds kavaljersmanér helt tager
öfver-handen och åker bort med hans bättre jag. Men huru
liffullt har han icke tecknat de tre stora gurmanderna
Crusenstolpe, Argus-Johansson och Askelöf i deras allvarliga
arbete vid middagsbordet. Det är en tidsmålning, som man
icke lätt glömmer. Vi hafva äfven honom att tacka för de
halft patetiska, halft ironiska skildringarna af Jenny Lind
och Emilie Högqvist, och vi förstå genom dessa porträtt den
tjusning, de utöfvade på samtiden. Man kan anmärka mot
dessa och liknande porträtt, att de i allmänhet äro för
karri-kerade, fast öfverdriften egentligen ligger mera på ytan än
på bottnen; äfven hans många minnesbilder (se t. ex. den
af Crusenstolpe) äro på en gång ovanligt ärliga och
samtidigt fint och hänsynsfullt skrifna. Han var under alla
lifvets förhållanden en gentleman, och det märks också på
hans skrifsätt.
Äfven såsom poet är Sturzen-Becker framför allt kåsör
och hans betydelse ligger just, såsom jag redan framhållit,
däri, att han förstår att i en lätt samtalston, som luftigt glider
genom en hel tonskala af olika känslor, framställa och
utmåla de enklaste och hvardagligaste situationer. Det är
redan sagdt, att han utgår från Tegnér och sedan räknar
Heine, som han alltid blir trogen, bland sina läromästare.
Längre fram, då hans poetiska produktion riktigt tager fart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
