Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VI. Oskar Patrik Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begår att få det ånnu bättre och fullkomligare. Så var
åtminstone fallet med Sturzen-Beckers kosmopolitism.
Om det nu också icke lyckades Orvar Odd att
genomfora alla dessa idéer, är dock hans insats i tidens lif
betydlig. Han är, som redan sagdt, en författare af ett smidigt
och mångskiftande skaplynne, såsom kåsör kanske vår
förnämste, som kritiker af ett ofta särdeles träffsäkert omdöme,
såsom skald i mångt och mycket en föregångare.
Det bestämmande draget i hans begåfning är
emellertid, att han är kåsör, d. v. s. han är en man som på ett
lått och lekande och för alla tillgängligt sätt framställer
idéer. Att kåsera och konversera äro emellertid icke svenska
egenskaper. Svensken är tyst och fåmält. Komma två
svenskar tillsamman fråga de hvarandra, huru de må och
huru deras tanter må, hvart de skola hän, och om X. tror,
att den där fabriken bär sig, och om Y. möjligen vet, huru
mycket herr Pettersson har i årliga inkomster. Med andra
ord, de göra hvarandra en serie af frågor, hvilka kort och
sakligt besvaras. Däremot faller det dem icke in att sätta sig
ned och utbyta idéer om en eller annan fråga, att diskutera
ett eller annat problem. Svensken talar icke, icke då han
är nykter, för då tiger han, icke heller då han är uppspelt,
för då sjunger han. Om man i Sverige känner något
behof att höra idéer utvecklas, hissas en talare upp i en
kateder, och denne åligger det då att högtidligt, allvarligt och
helst så patetiskt som möjligt utveckla ämnet, hvarefter han
vederbörligen applåderad åter nedtages och man öfvergår till
annat. Om de sydländska folkens älskvärda lek med idéer,
deras muntra vana att samlas på torg och i salonger och
utan all materiell undfägnad utbyta åsikter om politiska,
sociala och litterära frågor, hvarunder det roar dem att låta
orden strömma fram i kaskader, kvickheterna lysa och stråla,
ordlekarne hagla, tills de själfva förefalla berusade — om
allt detta har den tunga nordbon icke någon aning.
Sturzen-Becker led också hela sitt lif af att vara misskänd.
Egentligen var han en stor entusiast, men på bottnen af
hans väsende fanns, som väl hos de flesta rikare naturer, en
god dosis melankoli. Och när tröttheten kom öfver honom,
framställde sig alltid den tanken, att han icke var
uppskattad efter förtjänst. Hade han icke redligen sträfvat att
utbreda, sprida och bekantgöra de allra förträffligaste idéer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
