Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - II. Studentpoesi - III. Bernhard Elis Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fixeradt i en sådan liten bild som denna, visande en ensam
fiskare, som metar vid en af broarna:
Ensam på en sten vid fallet
> Filmen» med sitt metspö står,
stirrar t&ligt ned i svallet,
rifver i sitt gula h&r.
Ni kan ännu i dag återfinna honom dår nere vid
Islands-bron en varm sommardag! Och öfver alla dessa
student-och naturskildringar hvilar en stämning, som erinrar om
fader Bellmans uppsluppna bacchanaliska kväden, fast den
år tyngre, mera borgerlig, som tiden öfver hufvud var det.
Emellertid gör man Gluntarne orätt, om man endast
betraktar dem som ett diktverk. Man bör egentligen alls icke
låsa dem, ty de äro musiktexter. För att de skola komma
till sin fulla rätt böra de sjungas — och helst i Uppsala.
Om man dår, hvarest hela traditionen fortlefver och
förståelsen år djupare än annorstädes, en gång hört glunten
och magistern framkväda sina förtroenden, under det några
andra sångare bilda en kör, glömmer man det aldrig. Det
är oförgätligt och enastående som våren i Uppsala, då den
efter åtta månader af isar och snö kommer öfver staden
med ett yrväders plötslighet och svartbäcksgubbarna
plötsligen böija att vandra utför ån och brakande bryta sig en
våg nedför fallen, under det att milda våstanfiäktar spela i
luften. Staden, som hittills förefallit utdöd, blir full af lif;
människorna äro som förvandlade, öfverväldigade och
berusade, det är lif och rörelse i luften och sång allestädes.
Majsolen och de hvita mössorna taga våldet öfver staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
