Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - II. Studentpoesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Nybom var född i Uppsala af obemedlade
föräldrar; fadern var först skomakare och sedan tullvaktmästare.
Gossen röjde redan tidigt ett kvickt och lifligt hufvud,
och då han icke visade någon håg för det praktiska, lät man
honom studera. 1835 blef han student med heder och hade
redan då framträdt med åtskilliga tillfällighetsdikter. Han hade
stor lätthet för formen och blef därför snart anlitad som
fastskald och en gärna sedd och beundrad gäst vid
punschbålarna, där han glänste genom sin rent improvisatoriska
talang. Det blef hans olycka. Han lät all denna beundran
stiga sig åt hufvudet och betraktade sig redan som något i
sitt slag fullkomligt. Han bekymrade sig icke om att genom
arbete förvärfva vetande och utvidga sin idékrets, han endast
ilade från det ena glada suplaget till det andra och
sönderbröt så småningom sin hälsa och hvad som kunnat finnas
af energi i hans natur. Med rätta yttrade Bergstedt på sitt
vanliga kärfva sätt om Nybom 1844 i Frey: »Ett utvidgadt
vetande måste förädla och stärka äfven skaldens ande; och
långt ifrån att flyga ibland molnen, måste han lära att med
fast fot och fast blick på sitt mål trampa den alldagliga
jorden.»
Det var Nyboms mening att blifva präst, ett yrke, för
hvilket han hade åtskilliga förutsättningar. Ärkebiskop
Win-gård, som såg att det icke blef något af med hans examen,
sökte rädda honom från kamratlifvets lockelser och
placerade honom 1844 i Vassunda prästgård hos kontraktsprosten
Rollin. Han stannade där i sju år, diktade och predikade,
men någon examen blef aldrig af. 1852 insåg han, att tiden
gått ifrån honom, hvarför han definitivt bröt upp från
Uppsala och slog sig ned i Västerås, där han dog 1889. Åren
1852—54 hade han firat en sista triumf, då han gjorde en
sångarfard genom Sverige och Öfverallt under stort bifall
och ekonomiskt utbyte deklamerade sina dikter.
Nyboms mönster äro Lidner, Tegnér och Byron. Den
senare besjöng han i sitt första större poem, Byron i
Grekland (1838). Han skildrar där frasrikt och öfverspändt
skaldens lif; Byron och hans verkliga storhet hade han
emellertid icke uppfattat, hvilket väl är förlåtligt nog. Mycket
beundrad på sin tid var också Sista natten i Alhambra; för en
episod ur denna dikt, Arainas sång, erhöll han Svenska
akademiens andra pris 1838, och det var denna dikt som gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
