Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke var oförvitlig. Man tänke sig endast, att denna
reformator, mystiker och profet tjänstgjorde som mellanhand i
pro-centareaffarer — det är som en blick ned i en afgrund.
E-mellertid bör man icke sammanblanda Almqvists privatlif
med andan i hans skrifter. Huru många författare, hvars
skrifter äro af otadlig skönhet eller uttryck för ädla
principer, var icke i sitt verkliga lif, om ej rent af en lump, så
dock en tarflig människa. Palmser, som var en man med
klart hufvud, skref strax efter Almqvists rymning några ord,
som ännu förtjäna att citeras och begrundas:
»Den vördnadsvärda allmänheten varnas härmedelst
öd-mjukligen att akta sig för dålig logik och dåligt sinnelag,
hvilka nu mera än förr af vissa tidningar ådagaläggas,
särdeles vid refererandet af den Almqvistska saken.
Deraf att Almqvist var tidningsskrifvare, skald och prest,
har man tagit sig anledning att skräna: nu se vi hurudana
publicisterna äro! eller: nu se vi hurudana poeterna äro!
eller: nu se vi hurudana presterna äro!
Men i botten på dessa skrän ligger dålig logik!
Den, som har något förstånd, bör kunna förstå, att om
en man, som på en gång är tidningsskrifvare, skald och
prest, slår sig på att stjäla, så gör han sådant icke i
egenskap af tidningsskrifvare, icke i egenskap af skald, icke i
egenskap af prest, utan rätt och slätt — i egenskap af tjuf.
Redan Kellgren i sin tid predikade, att äfven den
lider-ligaste skomakare ej kastar någon skugga på
skomakare-handtverket.
öfver Almqvist hör man likaledes en total fördömelse
hår och der uttalas, utan den ringaste hänsyn till mannens
kolossala förtjänster om Sveriges literatur och läroverk.
Sådant vittnar om dåligt sinnelag.
I anledning däraf torde vi få andraga en parabel af den
persiske skalden Nisami.
’Det låg en gång en redan död hund på ett torg. En
hop människor hade samlat sig omkring honom, efter
korpars sed, hvilka alltid samla sig omkring lik. Den ene sade
om hunden: fy, hvad han stinker! Den andre sade: han
kommer att förpesta luften i hela staden. Den tredje sade
något annat speord. Kortligen: alla tillkännagåfvo sitt förakt
och sin afsky för den döda hundens lekamen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
