Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viktigaste frågor tvinga sina döttrar. Fielding och Smollet
verkade i samma riktning genom att i lifliga färger skildra
de härskande äktenskapssederna.
Det var dock först i Frankrike och Tyskland som dessa
idéer klargjordes och tillspetsades till lefvande problem. I
början af sjuttonhundratalet härskade i det förra landet
Racines romaneska uppfattning af kärleken, och detta ideal
sammanfördes nu med den engelska samhällskritiken och
gjorde därmed sitt inträde i verkligheten. Abbé Prevost, en
af de första utbredarne af engelska idéer i sitt fosterland,
behandlade i sin roman Manon Lescaut visserligen icke äktenr
skapet, men en annan närliggande fråga, nämligen galanteriets
och kärlekens förhållande till hvarandra, ett ämne, hvilket
sedan af Victor Hugo och Dumas fils framställdes ännu
mera medvetet i socialt humanitär anda. Äktenskapsfrågan
upptogs sedan af Rousseau och Goethe; af den förre i La
nouvelle Heloise, af den senare i Die Wahluerwandtschaften.
Båda häfdade visserligen äktenskapets okränkbarhet och
oupplöslighet men skildrade samtidigt med sådan sympati
och sådan glöd kärlekens rätt, att läsarens indignation vände
sig emot denna institution, hvilken stod i vägen för de
ålskandes lycka. Nyromantikerna gingo ännu längre, i det
att de öppet bröto med äktenskapet både i lära och lefverne. I
denna rent epikureiska anda är problemet behandlat i den
för öfrigt obetydliga Lucinde af Friedrich Schlegel.
Redan i början af adertonhundratalet finner man, att
diskussionen om äktenskapet och kvinnans ställning får en
olika karaktär i olika länder, beroende på, om
äktenskaps-skilsmässa var tillåten eller icke. På det sättet uppkommer
tvenne olika former; den ena är den anglosachsiska
kvinnorörelsen, hvilken får en omedelbart praktisk riktning och
närmast kämpar för kvinnans rätt till uppfostran och arbete.
Skilsmässan sätter henne nämligen alltid i tillfälle att i
yttersta fall befria sig från mannen. I denna form återfinna
vi den i Sverige hos Fredrika Bremer. Den andra är den
franska, dår man framförallt diskuterar de rent erotiska
frågorna. Typisk för den nya riktningen är M:me de Stael,
hvilken ungefär samtidigt med att Napoleon återinför det
oupplösliga katolska äktenskapet, riktar en följd af angrepp
emot detsamma. Det är sedan följderna af det oupplösliga
äktenskapet, äktenskapsbrottet, Vadultére, i alla dess former,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
