Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - II. Nyromantikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordentligt och förståndigt helt.» Troligen har idéen emellertid
ett annat ursprung. Sedan Galland utgifvit sin upplaga af Tusen
och en natt, kommo ramberättelserna åter på modet, och de
blefvo mycket vanliga i sjuttonhundratalets franska
boudoir-litteratur liksom nyromantikerna gärna gjorde dylika samlingar.
De mest bekanta äro Tiecks Phantasus, och HofTmanns
Sera-pionsbruder. Troligen är det den förre, som inspirerat
Almqvist. Jämförelsen med Decamerone är däremot rent yttre.
Den svaga tråd som förbinder de olika berättelserna med
hvarandra består däri, att de förtäljas på jaktslottet inför
herr Hugo Löwenstjerna. Huru denna bildningscirkel
uppkom, berättas i den första af dessa historier, Jaktslottet, hvars
hufvudsakliga intresse beror dels på de mästerliga
landskaps-beskrifningarne, dels på teckningen af de olika uppträdande.
Där möter oss först herr Hugo Löwenstjerna själf, den något
pedantiske hofmarskalken med sitt humoristiskt godmodiga
sätt och sina vidsträckta intressen. Ett stycke af Almqvists
kamreraresjäl — den bättre delen — har fått sin plats i
denna skapelse. Den viktigaste af de öfriga personerna är
Richard Furumo, hvilken berättar de flesta af historierna; i
honom hafva vi äfven en inkarnation af en annan sida, den
centrala i Almqvists väsende. Furumo är svärmaren,
natur-dyrkaren, den kristne. Typisk för honom är den ofta
citerade scenen, då han nedstörtat synderskan Magdalena i forsen,
just då hon höll på att sjunga en af sina forna fromma
visor. Richard är glad öfver sin handling, ty han har ju
därigenom räddat en själ åt himmelen. Kring hofmarskalken
ocji Furumo tecknar sig mer eller mindre tydligt en följd
af andra personer: Onkel Andreas, ärkeromantikern Julianus,
tante Eleonora, fröken Aurora, Julianus’ blifvande maka,
Frans.
Föröfrigt finnes det litet af hvaije i dessa små läckra
häften. Hinden och Baron Julius K. utgöra i viss mån en
fortsättning af Jaktslottet, eftersom det i dessa berättelser år
dess innevånare som uppträda handlande. I Hermitaget har
man en historisk roman frå folkungatiden, men trots det
omisskänneliga inflytandet från Walter Scott utan all historisk
lokalfärg. Det är en fantastisk skildring, hvars psykologiska
innebörd är typisk för Almqvist: Konung Waldemar älskar
klosterjungfrun Jutta, och han går under, därför att han, i
stället för att följa sin naturs djupare krafoch fasthålla sin för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
