Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - I. Lars Johan Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for tryckfrihet utan intrång af de makthafvande; han fordrade
ansvarighet för styrande i alla led såväl inför folkets
repre-sentanter vid riksdagen som inför den allmänna rättskänslan.
Mycket af det hat, som Aftonbladets uppträdande
framkallade och hvilket ännu lefver kvar mångenstädes, berodde
naturligen på det påpassliga och närgångna sått, hvarpå
Aftonbladet utöfvade sin kritik. Antingen dess angrepp skedde
allvarligt eller humoristiskt, så sved det. Särskildt fick naturligen
byråkratien och hofvet sitta emellan. Tidningen kritiserade
ständigt och jämt ämbetsmannakårens görande och låtande.
Den hade ett öppet öga för det godtyckliga sätt, hvarpå
hof-ämbetsmän eller gamla militärer befordrades till högre platser.
Ett annat stående ämne i dess spalter var, hvad den
skämtsamt kallade för utdragningsmakten (i motsats till
indragnings-makten), och hvarmed den förstod den förmåga som
ämbetsverken visade att kunna ligga på målen och den för den större
allmänheten obegripliga och långrandiga kanslistil, i hvilken de
förkunnade sina utslag. »Man drog ut på allt,» skrifver den.
»Den som har en rättegång får i synnerhet erfara detta. Man
drar pro primo ut på tiden för honom, och när långt omsider
domen faller, så drar man pro secundo ut på meningarne och
pro tertio på bokståfverna» . ..
Ständiga utfall förekomma mot Brahe och det inflytande,
som han utöfvade öfver Karl Johan och mot de många
beslut, som fattades i konungens sängkammare i stället för i
konseljen. Det var detta som Aftonbladet kallade för att
bekämpa favoritsystemet och sidoin fly tanden.
Med detta sistnämnda uttryck hafva vi närmat oss till
det centrala i tidens politiska strid. Med sidoinflytanden
förstod man, att konungen fattade sina beslut ej i konseljen
men efter privat rådslagning. Detta var emellertid endast
en af de anmärkningar som gjordes mot Karl Johan. Själfva
grundfrågan som diskuterades var, såsom termen lydde,
ministerstyrelse eller icke minister styrelse. Liberalismen häfdade
nämligen den uppfattningen, att konungen endast i konseljen,
omgifven af sina rådgifvare och i full öfverensstämmelse med
grundlagen, hade rättighet att fatta sina beslut. Uppstod
mellan riksdagen och dessa ministrar olika åsikter, var det
konungens skyldighet att låta dem afgå och ersätta dem med
nya, som hade representationens förtroende. Konungens
beslut skulle icke heller vara giltigt, om det ej var kontra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
