Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Elfte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem de här sista dagarna, så att jag varit färdig att
kräkas — usch!
AKIM.
Ja, det förstås, i början så... så sticker lukten i
näsan... hm, ja... men bara man blir van så... det
är som... som brännvinsmäsk, ser du... och så, ser du,
är det... är det inbringande, ser du... och lukten för
resten, ser du, den... den är inte för oss, fattigt folk,
att klaga över. Och så... så kan en ju byta om kläder,
ser du... Därför, ser du, så ville jag att... att Nikita
skulle komma hem och... och sköta om gården...
hm, ja... och jag, ser du... jag skulle förtjäna litet
i staden, jag, ser du...
PETER.
Du vill ha hem son din, det kan jag gott förstå.
Men pengarna då, som blivit uttagna i förskott, hur
ska vi göra med dem?
AKIM.
Det är sant, Ignatitj, mycket sant... hm, ja... det...
det har du rätt i. Den som låter leja sig, han säljer
sig... Därför så, ser du, får han väl stanna och...
och tjäna ut tiden, ser du... Men gifta sig... hm,
ja... gifta sig skulle han ju, ser du, och... och om
du kunde ge honom ett par dagars ledighet för det,
så... så...
PETER.
Å ja, det går för sig.
MATRJONA.
Men nu är det så, att vi inte äro riktigt ense. Jag
vill öppna mitt hjärta för dig, Peter Ignatitj, som inför
Gud. Du skall döma mellan mig och gubben min. Han
går bara på med sitt giftas och giftas. Men om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
