Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5) Naturalisten: Amalie Skram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far mellan Bergen och Jamaika, och fiskaren Sjur Gabriels
sonson är kajutpojke på skeppet. Denna bok är en
sakkunnig skildring af lifvet, umgängestonen och bestyren
ombord på ett nordiskt segelfartyg. Tonen är äkta,
stämningen är äkta, människorna äro äkta, och humorn, som
präglar det hela, är äkta sjömansmässig. Skildringen af,
huru hela skeppsmanskapet, inberäknadt kaptenen, går i land
i Kingston för att mellan lossningen och lastningen under
en het sommarnatt offra åt den svarta Venus, och
beskrif-ningen af stormen och »Två vänners» skeppsbrott på
Atlanten, arbetet vid pumparna, skeppets successiva förstörelse,
manskapets sinnesförfattning och kaptenens plötsligt
uppvaknande fromhet som själasörjare, allt detta är så prima
sakkunnigt och lokalt norskt, så äkta i sin karakteristik af
sjömansklassen, att man frågar sig själf: Hur i all världen
kommer en kvinna till att icke blott upplefva allt detta,
men till att skildra det och skildra det så med denna
säkerhet i tonens anslag, med dessa osminkade uttryck utan krus
eller sipphet, utan prudentlighet och viktighet, utan ett
spår af denna dilettantism till formen eller innehållet, som
annars varit nära på oskiljaktig från hennes skandinaviska
kvinnliga kolleger?
IV.
Hvarifrån kommer denna plötsliga motsats mellan den
dilettantmässiga boken »Constance Ring» med sina
björnsonska reflexioner och helheten i »Sjur Gabriel» och »Två
vänner»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
