Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 21. Några konstnärstyper från det moderna England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 6
KONSTEN, LITTERATUREN OCH BOHÉMEN.
De engelska konstnärerna göra ofantligt litet för att rikta
samtidens andliga lif. De föredraga att rikta sig själfva med den
konst-fiendtlige brittiske filisterns guld. Till den ändan fordras naturligtvis
en sak — att måla i öfverensstämmelse med den artistiskt oskolade
kälkborgarens egen uppfattning (eller brist på uppfattning) af hvad
konst är. Detta är väl nyckeln till gåtan. Ty det är verkligen en
gåta, hur ett par tusen konstnärer, i en tid så full af lif och väckelse
som vår, regelbundet hvart enda år kunna åstadkomma
tafvelsam-lingar, hvilka äro så blottställda på djupare artistiskt intresse, som
de hvilka utställas i London. Till och med den engelska pressen
är ej sällan enhällig i sitt beklagande af, »att årets konstskörd
utfallit så torftigt.» När man gått igenom t. ex. den kungliga
akademins präktiga gallerier, i hvilka det ständigt är en kväfvande
trängsel af en elegant, väluppfostrad publik, finner man att det i
grunden ingalunda är en synnerligt lätt sak att ge goda och rättvisa
skäl för det otillfredsställande intrycket. Här saknas ingalunda
talanger, och ännu mindre är det någon brist på öfvade penslar.
Utom det stora antalet utställande medlemmar af akademien, finnas
här talrika betydande konstnärsförmågor med stor rutin. Det
förefaller ingalunda, som själfva den artistiska jordmånen vore hopplöst
ofruktbar bland Albions söner och döttrar. Felet ligger i
användningen af den medfödda talangen och af den förvärfvade
skickligheten. Från och med presidenten i Royal Academy till den yngste
nybörjaren, synas alla arbeta i samma förkrossande slafveri under
den stora tafvelköpande publikens konventionellt oartistiska
uppfattning af konsten, dess väsen och uppgifter.
Dessa londonska tafvelutställningar äro så enformiga, icke så
mycket i följd af en naturlig- likformighet i konstnärernas väsen som
fast mer i följd af en artificiell likformighet i valet af ämne och
en snäf begränsning af de använda framställningsmetoderna. Det
är som om hvarje tafla ropade åt oss: »jag är tillverkad för att
kunna köpas af en hederlig borgare, som icke det minsta förstår sig
på konst och som därför icke får skrämmas genom något ovanligt.»
Det finnes nämligen icke något mer utmärkande för den stadiga, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
