Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huvudet. Kraftlöst, utan mål grep hon framför sig med
händerna ooh talade oupphörligt halvhögt för sig själv
— tydligt, med svag, otålig stämma, halvt irriterat
klagande som ett barn, man har gjort emot.
»... Å, räck mig de vita blommorna, Henrik — de
största, de allra vitaste ... Herregud, kan du då inte nå
dem!» — Hon såg styft på tapeten. »Se, de växa där
uppe på väggen under taket...»
»Ebba, Erik! — Riv inte i dem, säger jag er. Se —
hon blöder på fingrarna... hon blöder!...» Hon
mumlade otydligt en hel ramsa — det lät som franska — och
sade därpå högt, mycket tydligt:
»Men, Mary, du håller ju inte tavlan rätt! Kan du
inte se: den är vänd upp och ned. Det är Karl IX hos
amiralen... Någon har skurit en stor skåra i den med
kniven, blodet forsar ut... Kan ni inte se, hur det
sprutar», jämrade hon sig, »på sidentyget och på de stora
puffärmarna... Ooh mina händer!... Där är blod på
mina händer, Henrik.» Hon teg litet ooh sade hårt,
mycket bestämt:
»Det är din skull.»
Stjerne förde nervöst handen över pannan. Hans blick
sökte Elofs i hopplös ångest.
»Om hon bara kunde känna igen mig!... Bara en
enda sekund...»
»Nu, då febern är på sin höjdpunkt?... Du måste
ha tålamod...»
Henrik såg på sin hustru — mötte hennes vidöppna
ögon, som intet urskilde. *
»Låt mig vara ensam med henne!» utbrast han kort,
nästan hotande.
»Den första sekund, hon blir redig — det lovar jag
dig...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
