Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, Mary, sjung något för oss... Det är så länge
sedan...»
Mary var stolt över sin röst och visste, att Elof
tyckte om att höra henne. Hon gick bort till pianot och
begynte strax utan noter sakta sjunga en av sångerna i
»Irish Melodies». På verandan hade samtalet
avstannat. De vackra, ädelt förbundna orden klingade
rytmiskt, burna av de rena tonerna, tydligt ut i det stora
rummet.
»Vad Mary sjunger bra i afton...»
»ja —» Han lyssnade. »Minns du, hur hon alltid
brukade sjunga där hemma i Stockholm, då vi voro
ensamma om vinterkvällarna...»
Malin teg. Hon satt ännu med armbågarna mot knäna
ooh hakan stödd i händerna, i det hon sakta vaggade
överkroppen i takt med musiken.
»Det är liksom man förstode Mary bättre, när hon
•sjunger» — fortfor Elof igen efter en paus.
»Det låter bara så längtansfullt...»
»Det är väl också den mest allmänmänskliga sträng
man kan slå på ...»
»Längtan?» Hon såg upp.
»Ja. Längtar du aldrig?»
»Jo.» Det kom mycket långsamt, nästan ofrivilligt.
»Annars kunde jag väl inte leva.»
»Vad menar du egentligen? Och vad» — han
tvekade — »längtar d u efter?»
»Å, jag vet inte ... Jag längtar väl efter allt... det...
obestämda ... som vi alla längta efter» — Elof igenkände
småleende, med en egen rörelse av glädje hennes gamla
svävande, en smula tafatta sätt att uttrycka sig, när ’hon
talade »allvarligt».
»Lyckliga Malin!» sade han med en viss ironi, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
