- Project Runeberg -  Malin Skytte /
73

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gångerna fått kallt kött till middagen, beslöt Malin i sitt
stilla sinne att icke vidare odla bekantskapen.

På ateljén — hon gick ocfh målade på en rätt
fashionabel, icke alltför dyr damateljé vid en av de breda,
ljusa gatorna i närheten av Observatoriet — hade hon
naturligtvis allt emellanåt sina timmar av förtvivlan.
I synnerhet om måndagen, då det var »A c a d é m i e»,
hade hon i regeln en dyster dag. »Le pére Martin»,
såsom de unga damerna sinsemellan kallade ateljéns
föreståndare, var en snustorr, smidig, oändligt hövlig
och oändligt ironisk parisare — fullkomligt
desillusionerad i fråga om unga målarinnors talang. Han var
själv intet geni men ägde i hög grad både »skola» och
smak samt en säker om än något bornerad teknik.
Det dröjde icke länge innan han erkände Malins
begåvning, men just därför förargade han sig desto mera
över hennes omogenhet och vittsvävande
mångsidighet, och han fann det — som han ofta sade — »emot
naturen», att hon hade mera sinne för målning än för
teckning. Han var också en sträng lärare —
strängare mot henne än mot hennes medelever. När Malin
arbetat där ett halvt års tid tyckte hon, att hon inte
kommit ett tuppfjät framåt och skrev förtvivlad till
moster Agnes — dem där hemma nändes hon ännu
icke bedröva därmed — att hon rakt inte tyckte, att det
ginge bra för henne, fastän hon bedyrade, att hon var
flitig. Moster Agnes svarade vänligt och
uppmuntrande, att efter så kort tid skulle man inte döma. Både
hon och onkel bådo henne fortsätta och inte förlora
modet. Malin ryckte på axlarna, när hon läste brevet,
men blev ändå glad över att få stanna och att någon
trodde på henne. Hela släkten hade nu satt sig i huvu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free