Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, det var sant... Jag glömde...
Hon satte sig ned och skrev hastigt ett par rader
— såg själv, hur stelt och kyligt orden föllo: I afton
kunde hon tyvärr inte, men i morgon, ifall Malin ej hade
något däremot, ville hon gärna tillsammans med sina
barn komma till eftermiddagskaffet.
Hon betänkte sig ett ögonblick med blyertspennan
mot läpparna — hade hela tiden en obehaglig
förnimmelse av Alines blick. Ja, det såg alltför konstigt ut att
inte skicka honom så mycket som en hälsning... Hon
böjde sig åter och tilläde:
»Hälsningar till Henrik och till din kusin, som jag
mycket gläder mig åt att återse.
A. S.»
Därpå reste hon-sig upp och med ett kort »var så
god» lämnade hon det löst hopvikna papperet åt Aline,
som naturligtvis inte kunde bärga sig utan att i trappan
titta igenom den högst intetsägande biljetten.
... Å, så dum — så d u m hon hade varit! Som hon
då hade misstagit sig! Alexandra tittade ännu en gång
ned i sin svägerskas brev och läste den korta vårdslösa
efterskriften... »Vännen T. C.»... Hon slet häftigt itu
papperet och kastade bitarna ifrån sig. Hur kunde
han?... Skriva det där under Malins ögon! Som om de
skickade efter en barnunge till desserten: »Kom så snart
som möjligt»... Underligt att han inte också funnit för
gott att tillägga: »längtar mycket» ... Å, Qud!...
Hon stod och bet sig i underläppen, kände sig, ensam
i skymningen, alldeles blodröd av blygsel och harm. Att
hon kunnat misstaga sig så grovt, att hon någonsin hade
kunnat inbilla sig!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
