- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
47

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mans släktingar »voro emot henne». Att visa ovänlighet
eller brutalitet — så som hennes lar gjorde — låg icke
för någon, som hette Skytte eller Stjerne, men under
själva den vänlighet, de alltid skrupulöst visade henne,
förnam hon instinktivt deras misstro. Hon förstod att
hon för dem var en främmande — främmande i avseende
på temperament, uppfostran, vanor — att hon aldrig
kunde bli något annat, och att de själva alldeles icke
kunde hjälpa, att de betraktade henne sålunda.

Karl och barnen hade också, var på sitt håll, hört
bjällerklangen och voro samlade i salongen, då Alexandra
kom in. Men då de ju sett »mamma» aftonen förut, hade
mötet ingen särskilt öm eller betydelsefull karaktär.
Ludvig och svågern hälsade på varandra, som om de
träffats i går. Stämningen — till och med sedan Malin låtit
taga in te och förfriskningar och alla familjens olika
medlemmar blivit så hemtrevligt placerade som möjligt —
fortfor att vara både tryckt och stel. Ingen hade lust

«

eller mod att börja ett verkligt förtroligt samtal — alla
voro rädda att komma till att säga för mycket, kanske
att såra. Malin var glad över, att hennes mor och syskon
från Munkeboda, vilka på förmiddagen hälsat på Karl,
redan voro resta; som hon sedan sade till sin man:
»det skulle bara plågat mamma att se oss alla så
främmande för varandra».

Alexandra var egentligen den, som förde ordet. Med
sin egen lille gosse på knäet och omringad av sin dotter
och alla Stjernes barn berättade hon resäventyren från
Atlanten och Nordsjön. Hon berättade färgrikt, friskt
och åskådligt — men de vuxna hörde icke på vad hon
sade.

Då och då, medan hon talade, såg hon upp på Karl
och Malin, som sutto tillsammans i den lilla låga hörnsof-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free