Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, prat! avbröt Malin litet skarpt, ty <let var inte
utan att hennes man drog på munnen, när han sade de
sista orden. Du vet, att jag aldrig ett ögonblick har trott
på det där dumma skvallret om Karl och Alexandra.
— Jag har, uppriktigt sagt, aldrig grundligt tänkt över
saken och måste sannerligen bekänna, att, hur det än
förhåller sig därmed, är det mig fullkomligt likgiltigt.
Situationen var omöjlig och ohållbar, och jag skulle vara
den förste att försvara dem...
— Nej, avbröt Malin häftigt, halvt skrattande. Så
konservativ jag är i det fallet, så skulle jag själv vara
den första! Qubben Orth var en riktig bödel, när han
ville skilja dem åt.
— Nå, som sagt: hur som helst... I alla fall är ju
flickungen knappt åtta år, så att den ängslan kunde ju
gubben ha sparat sig. Men Alexandra hade ju också
retat honom duktigt genom att slå upp med Malmfelt, som
nu är adjutant hos konungen och Qud vet allt.
— Tala inte om den gubben! riktigt ryste Malin. Jag
hatar honom. Så ofin och hårdhjärtad som han också
alltid visade sig mot pappa...
Henrik visste mycket väl, vad det var hon häntydde
på: det var en tämligen invecklad historia om en växel
— han hade senare haft nöjet vara med om att infria den.
Han hade också själv ett horn i sidan till Lars Anton Orth
för den sakens skull, och i stället för att vidare predika
försonlighet för sin hustru, höll han plötsligt uppriktigt
med henne.
— Han kan vara förbannat simpel, sade han med
övertygelse, och det värsta är, att han själv aldrig vet ett
dugg om det.
Men Malin hade redan kommit in i en annan
tankegång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
