Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor. Vi få vara tacksamma, att Karl är
välkommen att stanna där, tills han blir friskare. Stjernes ha ju
inte så överdådigt gott om det själva...
Hon gick fort uppför trappan, höll hela tiden
underläppen fast med tänderna för att inte komma till att gråta.
Som om inte hon vid det här laget borde vara van vid
alla slags förödmjukelser!...
Solen var redan nere, då släden långsamt arbetade
sig uppför den dryga Marieholmsbacken. Bredvid
brodern, som körde, satt Alexandra, flickaktigt spenslig, rosig
av kölden, väl ombonad med pälsverk, och med hakan
djupt begraven i sin boa.
— Tänk, Ludvig, de små ha aldrig åkt i släde...
— Då blir det ju riktigt spännande för dem,
skrattade brodern vänligt, en smula forcerat muntert.
Ungefär som om en av oss skulle ge sig upp i en luftballong...
Ingen av dem hade med ett ord häntytt på scenen vid
kaffebordet. Under hela färden hade de blott talat om
de mest närliggande och likgiltiga ämnen: om de
förändringar trakten undergått, om vem som nu, efter alla
dessa års förlopp, bodde i de små röda husen längs
vägkanten, om gamla Anders’ Brita, som i våras fallit i
torvmossen... Eller Nils Ohls’ Lina, som gift sig med
skomakar Malmén uppe vid stationen...
— De ha redan sju barn, berättade Ludvig, två
gånger tvillingar. Och han super. Du skulle inte känna
igen tösen, Xandra...
— Hon var Helgas läskamrat, sade Alexandra. Bara
tjugusju år eller så...
Utanför den gamla porten med sandstensvapnet måste
de hålla — i gården innanför var snön redan upptöad
eller undanskottad.
Alexandra steg först ur, och medan brodern fick fatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
