Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordet. Lampan med den röda slöjan stod tänd
framför soffan och hela rummet luktade av
violer, som höllo på att vissna och som man
glömt taga ut.
Henning öppnade själv dörren till
sängkammaren och trädde artigt åt sidan för gästerna,
medan de långsamt gingo in. Vid sängen satt
gamla fröken Regina, svartklädd, som vanligt,
och sköterskan i sin vita dräkt stod bredvid
henne, men då det i detsamma hördes barnskrik
från ett angränsande rum, gick hon hastigt dit
in och låste dörren.
Fröken Waast reste sig och hälsade på de
främmande och omfamnade Marianne. Hon var
mycket lugnare nu än då Erland för blott
två timmar sedan hade talat med henne i
förstugan. Hon var nu åter husmoder på Oringtofta
och hade åter ansvaret för Hennings hus och
hem.
— Sedan Anne-Sophie var här i förmiddags,
sade hon lågmält i nästan konverserande ton till
Marianne, har Edith knappt haft medvetande —
så svag och feberaktig var hon. Bara en liten
stund i eftermiddags, när Henning satt hos henne
— han har för resten inte vikit från
huvudgärden en sekund... Då liksom vaknade hon till
lite och ville se den lille. Och så sade hon vad
han skulle heta — hon sade det riktigt högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
