Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mamma får gå in och trösta pappa, sade
hon blygt.
Marianne s å g på sin dotter — hon gjorde en
avvärjande rörelse med handen, liksom av ovilja
eller avsky, och svarade henne inte. Yvonne
blev förtvivlad och försökte ännu en gång:
— Mamma måste veta, att han känner detta
långt mera än vi. Edith ...
Nej, hon kunde inte fortsätta — inte när
hennes mor såg på henne på det viset. Men
hon ställde sig mittför henne och mötte
bönfallande hennes ögon, Marianne stod stilla en
sekund, men så gick hon till dörren.
I detsamma öppnades den hastigt utifrån
och Erland Seiszing kom åter in. Yvonne vände
sig ögonblickligen till honom.
— Du måste säga det till henne, viskade
hon i sin nöd. N u, Erland... Det är
nödvändigt .., Jag har försökt, men ...
Hon brast i gråt och med händerna för
ansiktet sjönk hon ner på närmaste stol. »Jag kan
inte», snyftade hon. Och ändå hade det inte
alls tyckts henne vidare svårt eller
märkvärdigt den dagen Erland talade med henne.
Då hade hon strax »förstått» allting och varit
lika »förnuftig» som han — nu däremot..,
»Mamma», jämrade hon sig halvhögt — bedr
jande, tröstande — utan att våga se upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
