Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde råka i konflikt med detta vardagliga »liv»,
stod till och med Yvonne i teorien mycket klart,
men att tillåta sig något, som man inte inför
sina närmaste och för världen kunde vidgå,
föreföll henne fullkomligt omöjligt.
För Edith var frågan nog långt mera
sammansatt — hon såg skuggor och nyanser, under det
Yvonne endast hade blick för svart och vitt —
men i huvudsaken stod hon på ungefär samma
ståndpunkt. Dikt var ett och »verklighet» något
annat. Men att man för sig själv hängav sig åit
ett slags egen privat diktning, behövde inte dert
ringaste ha inflytande på ens liv — ännu mindre
på ens omgivnings.
Att Edith — hur mycket hon än undvek det,
ty hon ville ha gott samvete gentemot sin man
och sig själv och hon ville ha frid — allt
emellanåt tänkte på Erland Seiszing och i
synnerhet på vad hon möjligen kunde betyda för
honom — försökte hon i sitt innersta inte att
förneka. Att hon inte oftare såg honom och att
han tydligen undvek att komma till Oringtofta
gjorde förhållandet på en gång enklare och mera
intensivt allvarligt. Men hon kunde säga till
sig själv — och hon sade det — att det hela
ingenting betydde, inte skadade någon, inte
gjorde minsta skillnad i hennes förhållande till
hennes man och hennes omgivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
