Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte vet jag — mumlade Marianne. Hon
visste, att Vilhelm betraktade och ville
betrakta Yvonnes tycke för Erland som en
barnslighet, varför skulle de då tala om det? Var
gång de hade gjort det, hade de varit av olika
mening. Och det — det tjänade ju ingenting
till... Nog visste hon eller trodde, att hon
visste, vad Yvonne just i kväll hade tänkt på,
men började hon tala om det, måste hon
nödvändigt också nämna Anne-Sophie och framför
allt Edith. Framför allt Edith. Och nu hade hon
plötsligt föresatt sig — i samma ögonblick hon
mötte Vilhelms blick hade hon föresatt sig det
— att hon aldrig ville tala med honom om
Edith. Ingen skulle någonsin veta — han skulle
aldrig få veta, att hon en enda sekund kunnat
fråga sig själv, sitta och tveka och tvivla...
Och så kunde ändå Marianne ibland bekymrat
undra för sig själv, varifrån hennes dotter hade
fått sin otroliga tillitsfullhet, sin alldeles
orubbliga säkerhet, när det gällde henne själv och
dem hon höll av. En gång som barn — på ett
julkalas, då alla maskerat sig och Vilhelm gjort
det så bra, att ingen känt igen honom utom
hon — de hade alla förväxlat honom med hans
bror — hade Yvonne sagt:
— Om ni hängde alla trasor i världen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
