Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i — sade Seiszing på sitt ironiskt hänsynslösa
sätt. Ingen lärobok är mera effektiv:
»//men war ein Tod, Leben,
Eine Lust, ein Leid gegeben!»
deklamerade han.
Yvonne kände, att alla missförstodo henne
och att alla hånade henne — också Erland.
Allra mest han. Hon såg ned, avkyld, modfälld
och bittert skamsen med förnimmelsen av att
var gång hon försökte uttrycka något av det,
hon kände, kastade hon bara sina pärlor för
svin.
Edith såg på henne från sidan, förstod delvis
vad hon kände och tyckte synd om henne.
Boken, som Georg talade om, hade hon inte läst
men sjunga kunde hon och musiken till »Tristan»
var henne välbekant. Utan att säga något, bara
med en nick till Wendelsköld, som ännu satt
och flyttade på schackpjäserna, reste hon sig
upp och gick fram till flygeln, som stod i ett
hörn av salen — hon blev stående, medan hon
slog an ett par Wagnerska ackord.
Det var inte mycket — bara en ansats, men
det var nog. De kände alla med en viss
tacksamhet — Vilhelm mest intensivt — att de
båda unga kvinnorna, den ena med sin
ungdomligt frimodiga och uppriktiga värme, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
