Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klockargården kunde Sissla gott märka, att de
började »undra»... Och så var hon heller
inte lätt att bli klok på, den tösen — det hade
ju Mari, hennes mor, heller aldrig varit, och
äpplet faller ;ju inte långt ifrån trädet: det var
ett sant ord. Men så länge hennes gamla moster
hade bägge ögonen i behåll och kunde passa på
henne, så skulle hon inte gå här och sätta till
sitt goda namn och rykte för Erik Stjemes
skull.
Allt detta hade hon haft mycket klart för sig,
redan innan fru Ross slog upp paraplyet och
kom med den där »obstenasiga» frågan, om de
vore ute odh spatserade ihop ... Och väl var det,
att det var mitt på blanka förmiddagen hon
kom med den och inte bortåt kvällningen, för
då hade en väl fått stå där med skammen och
inte vetat, vad en skulle svara...
Emellertid — fastän Sissla i sitt hjärta visste,
att kyrkoherden och hans fru hade rätt, när de
ville försöka få Vera från orten — hade dtet inte
behövts mera än den där försåtliga frågan och
den högdragna tystnaden efteråt, när hon bara
stod och väntade på att få meddela sig med
dem, för att det gamla aldrig slumrande agget
mot systerns förförare och hans släktingar, trots
all bekymrad eftertanke, genast åter skulle
blossa upp i hennes långsinta skånska själ. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
