Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - I. Luthers lära om helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig
kristna enligt Bibelns mönster växa nog bäst i den miljö,
som Herren och Hans apostlar anvisat genom inrättandet
av församlingen, det är, den från världen även i yttra
måtto avskilda och utkallade skaran. Visserligen hava Jesu
vänner att vistas mitt i världen och där utföra sin gärning
— där vara ljus i mörkret och salt i förruttnelsen. Men de
hava att utöva denna sin stora mission såsom lemmar i
Guds församling på jorden, där de kunna få den andliga
fostran och vård, som de omöjligt kunna erhålla mitt i
världsvimlet, även om världen är religiöst stämplad i yttre
avseende. Nej, Paulus manar, såsom vi minnas, den kristna
församlingen att avskilja ifrån sig uppenbara syndare (i
Kor. 5), och han manar även de troende kristna att icke
»draga i främmande ok med de otrogna» utan att gå ut ifrån
och att skiljas vid dem och icke komma vid det, som är
orent (2 Kor. 6:14, 17).
Vi måste därför förvisso ge döparna på Luthers tid rätt, då
de påstodo, att Luther och hans medhjälpare »väl hade
gjort en god början» men att detta icke var nog, utan att!
»det behövdes en fortsättning». Och säkert är, att om Gud
icke genom vittnen, som Han sedan sänt, givit människorna
en klarare syn på både helgelsespörsmålet och på den kristna
församlingen med därtill hörande dop i vatten och dop i
Helig Ande med åtföljande Andens gåvor m. m., så skulle
den kristna församlingen i den dag, som är, befinna sig i
ett mycket sorgligt läge. Luther ville, som vi veta, icke
lyssna till några anmärkningar i den nämnda riktningen.
Han var så säker på sin sak, att han ägde hela den fulla
och ofelbara sanningen, att han ansåg varje anmärkning
emot honom såsom ett anfall från djävulen och hans falska
redskap. »Med den listen», skriver han rörande döparna,
»bereda sig dessa tjuvar och mördare inträde i Herrens fårahus
för att stjäla, slakta och förgöra, nämligen att de först
gilla och berömma vår sak, men sedan, såsom de själva
falskeligen föregiva, vilja de rätta oss och klarare utlägga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
