Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - I. Bibelns gudomliga ursprung och auktoritet enligt Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller öppet framhålla sina radikala åsikter angående Bibeln.
Somliga äro ärliga nog att framträda med öppet visir, så
att vem som vill förstår, att de anse mycket litet i Bibeln
eller — kanske knappast något — vara ett verkligt
gudomligt ord. Andra förstå, såsom professor Hallesby betonar,
att bättre dölja sin otro genom att mera använda Bibelns
uttryck och talesätt, under det att de i själva verket
inlägga däri en helt annan mening, än vad Bibeln egentligen
åsyftar.
Den kände professorn i kyrkohistoria vid Uppsala
universitet E. Linderholm skriver i sin mycket kända och
omdebatterade uppsats »Från dogmat till evangeliet» i boken
»Det andliga nutidsläget och kyrkan» följande: »Vi kunna
behålla blott det, som av den genombildade
mognade och helgade religiösa
personligheten erfares såsom religiöst och etiskt av
förblivande värde, kännes såsom heligt och
omistligt. Detta torde åter väsentligen sammanfalla med de
stora religiöst-etiska grundtankarna i Jesu förkunnelse om
Gud och Guds rike samt det högsta i arvet från profetismen
och judendomen, sådant allt detta ger sig från ett kritiskt
historiskt studium.» Det är sålunda en mycket subjektiv
grund att bygga sitt omdöme på, när det gäller att avgöra,
vad som är sant eller icke sant. Och skulle en sådan
grundsats följas, då vore det omöjligt för oss alla — icke så
genombildade, mognade och helgade religiösa personligheter
att få någon egen uppfattning om sanningen. Och huru skulle
det gå för alla stackars »publikaner och skökor», som vår
avfälliga otrostid har så gott om? De vore dömda att
förgås i andligt mörker och drabbas av evig undergång. Men,
pris ske Gud, Jesus, vår välsignade Läromästare, säger så
här: »Jag prisar Dig, Fader, Du himmelens och jordens
Herre, för att Du väl har dolt detta för de visa och kloka,
men uppenbarat det för de enfaldiga.» Och vidare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
