Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6ο
detta den synd mot den Helige Ande
om hvilket det står skrifvet att den ej
kan förlåtas?
Lifvet ut ville hon bedja för honom
— den arme — den oändligt bekla-
gansvärde. Hon ville kämpa med Gud
om hans själ.
Ack! Han förstod icke hvad han
gjort! Helt säkert måste det vara så.
Han hade ej mäktat pejla djupet af
det hjärta han försmådde — han hade
blott sett bristen på jordisk fägring . . .
Ja! Ja! Det fanns en ursäkt för ho-
nom: hon var ju så ful. Frida fann
tröst i den tanken. Hon gick fram till
spegeln -— hans gåfva — tog en lampa
i handen och började kritiskt att syna
sig själf. Vid hvarje oskönt drag lät
hon blicken dröja kvar med obarm-
härtigt ogillande. Hon skulle önskat
sig vara ett föremål af sällsynt vidrig-
het. Hvar brist hon kunde leta fram
hos sig själf, biefju en ursäkt för Göran.
Hade han sett henne så — stå där
stilla med lampan i handen, — då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
