- Project Runeberg -  Fattigvården i Stockholm från äldre till nyare tid /
152

(1906) [MARC] Author: Joseph Müller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de »herbergerande af personer bland den behöfvande folkklassen, hvilka här
i staden, under strängare årstid, å torg och gator anträffas och måste
upptagas såsom saknande hemvist och boningsställe och dels stadde utan laga
tjenst och näringsfång, dels icke tillhörande någon viss församling eller dess
fattigförsörjning». Intill dess hade man nöjt sig med att behandla de
husvilla såsom tiggare eller lösdrifvare och satt dem i förvar bland andra till
straff dömda uslingar.

Vid föredragning af denna fråga anförde öfverståthållaren»Då nu den
mörka och kalla årstiden inträdt och Hufvudstaden tyvärr finnes besvärad
af ett stort antal kringstrykande tiggare och lösa personer, får jag till Herrar
Comiterade hemställa om det icke vore skäl att af fattigförsörjningsmedlen
på hvardera af stadens tvänne största malmar, den Norra och Södra, inrätta
en så kallad Fattig Barack, der under en på stället stationerad pålitlig
upp-syningsmans inseende och uti mindst tvenne större men afskiljda rum, ett
för mankön och ett för qvinnkön, kringstrykande och husville personer af
båda könen finge från en viss timma på aftonen till en viss timma på
morgonen emottagas samt gratis eller emot någon mindre afgift njuta varmt
husrum och qvarstanna för natten.

En sådan anstalt synes mig vara både af behofvet och rättvisan
påkallad. Tiggarnes och de så kallade uteliggarnes antal kunna ej beräknas,
men mig förefaller det ganska stort, och något måste för de husvillas
herbergerande af samhället göras. Det strider dessutom ovillkorligen emot
rättvisans stränga fordringar att först vid vite förbjuda hysandet af husville
personer och detta oagtadt ålägga dem, som ej kunna förskaffa sig husrum,
straff för uteliggande. Icke är det troligt, att den husville stackaren
bereder sig ett bättre tillfälle till erhållande af husrum derigenom att han
undergår fyra dagars fängelse vid vatten och bröd; men deremot beredes han
tillfälle till undervisning i konsten att stjäla genom umgänget med
förbrytare. Sålunda synes mig Lagstiftaren, då han velat straffa den tanklösa
fattigdomen, nära nog framkallat brottet.

För öfrigt har Polis-Styrelsen ofta svårt att bestämdt urskilja om ej
dylikt kringstrykande eller uteliggande nattetid är en följd af det yttersta
armod — ty Sveriges höst- och vinternätter äro vanligen icke af natur, att
man af fritt val tillbringar dem under bar himmel — eller om sådant sker
af ondt uppsåt, i hvilket senare fall näpst icke bör uteblifva. Mig synes
dessa sofställen högst nödiga såsom en interims reglering, emedan
Hufvud-stadens innevånare derigenom någorlunda blifva från de vådor fredade, som
allmänt eller enskildt hota dem från en växande folkhop utan hem, utan
bröd, utan seder och snart sagdt ulan Religion samt utan känsla för annat
än de djuriska behofven.

En annan fördel emotser jag äfven genom verkställigheten af detta
projekt, neiniigen en minskning i brotten, särdeles stöldernas antal. Här i
Staden, liksom annorstädes, finnas Ilera tjufgömmare, likaså, om ej mera

1 Anförande af öfverståthållaren A. J. A. Möllcrhjelm till protokollet för allmänna
fattigvården den 27 nov. 1838. I rådhusets arkiv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:20:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfattig/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free