Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, atl man visade sig allt mer obenägen att med penningebidrag
understödja densamma.
E11 af de förnämsta orsaker till fattigvårdens upplösning var just brist
på medel. Kommitterade hade vid uppgörande af sitt förslag till utgiflsstat
beräknat frivilliga gåfvor till 20,000 r:dr årligen. »Stockholms Inwånare hafwa
wid liera tillfällen ådagalagt sin böjelse för nyttiga företag. De eftergifwa
icke andra Städers i frikostighet. Utan att misskänna dem alltför mycket,
kan således icke twiflas om deras bereddwillighet att bidraga till den fattigas
nödtorftliga bergning». Kommitterade missräknade sig. Efter en treårig
förvaltning hade fattigvården insamlat ett belopp af endast 29,658 r:dr.
Däremot hade till följd af ogynnsamma förhållanden, som icke kunnat förutses,
de fattigas antal allt mer ökats. Då fattigvården sålunda saknade möjlighet
att afhjälpa eländet, kom den i misskredit till och med hos de fattiga. För
att bestrida oundgängliga utgifter nödgades direktionen slutligen anlita
skuldsättning. Särskilda kommitterade tillsattes för att söka rädda förvaltningen ur
dess förlägenhet, men allt var förgäfves. Genom k. bref den 9 okt. 1812 blef
Stockholms stad förklarad skyldig ersätta den af fattigvården iråkade
skulden, hvilken enligt bokslut den 1 maj 1816 uppgick till närmare 94,000 r:dr
banco.
5.
Decentralisering af fattigvården. — Provisorisk faltigvårdsförordning. —
Fattigvården församlingsvis.
Det var gifvet, alt, när 1807 års stadga blifvit rifven i stycken, skulle
därmed lösas de band, som sammanslutit fattigvården till en enhetlig och
gemensam förvaltning. Tillfället var gynnsamt för församlingarna att
åter-förvärfva rätten att utan främmande inblandning sörja för sina fattigas
behof och för direktionerna att efter eget skön handhafva förvaltningen af
sina inrättningar. För att vinna detta mål visade sig stadens invånare icke
obenägna att göra uppoffringar. De öfvertogo förpliktelsen att omhändertaga
de i allmänna fattigvårdens försörjningshus intagna fattiga, hvilka den 1 jan.
1812 uppgingo till 568 personer, 195 manliga och 373 kvinnliga från 1 till 93
års ålder. Dessa olyckligas härbergerande skulle dock förorsaka
församlingarna mycket bekymmer. De llesta fattigvårdsdirektioner läto tillbygga sina
fattighus med s. k. försörjningshus; men där denna utväg icke var möjlig,
måste vederbörande inköpa för ändamålet lämpliga fastigheter, hvilket blef
fallet inom Maria och Katarina samt Hedvig Eleonora församlingar. Än mer,
stadens invånare åtogo sig utom »fattighusafgiften» en ny skattebörda,
benämnd »fattigförsörjningsafgift», och iklädde sig betalningsskyldighet för
den skuld, som allmänna fattigvården åsamkat sig. I dessa syften utarbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
