Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
162
tvillingsbildning och streckning. Har tvenne tydliga genomgån-
gar, nemligen den basiska oP och den brachydiagonala co P co
som med hvarandra göra 85° 50’. Tvillingsbildning vanlig efter
någon af följande lagar: 1:0 Tvillingspian brachypinakoiden;
2:0 tvillingsaxel är makrodiagonalen.
Färglös, hvit med dragning åt grått eller gråblått, pulver
hvitt. Glasglans, på genomgångsytorna perlemorgians; genom-
skinlig och genomlysande. Eg. im. = 2,7-2,76. H. = 6. För
blåsrör smälter temligen trögt till klart glas. Af koncentrerad
saltsyra löses i pulver fullständigt, men utan bildning af kisel-
gelé.
Förekommer dels i drushål i vulkaniska bergarter såsom vid Vesuv,
på Java, Island, Corsika, dels i en del bergarter, företrädande
Labradorns plats. På senare sättet förekommer anorthiten i Sverige i
bergarterna hyperit och diorit såsom i Roslagen på flera ställen, på
Kållandsö i Westergötland; såsom bladiga massor i Bersbogrufvan vid
Åtvidaberg. Till anorthit höra följande mineralier:
Amphodelit, derb eller kristalliserad i stora kristaller, rödaktig,
från Lojo i Finland och Tunaberg. Lepolit från Lojo och Orijärvi har
anorthitens sammansättning och kristallform. Lindsayit från Orijärvi
håller 7 % vatten och är sannolikt en sönderdelad anorthit. Rosellan
och polyargit, som förekomma i kalksten vid Åker, Baldursta och Mag-
sjö i Södermanland samt vid Tunaberg, äro rosenröda till karminfär-
gade och stå nära anorthit.
6. Andalusitgruppen.
132. Andalusit = A1203 . Si02.
Innehåller 36,9 proc. kiselsyra och 63,1 proc. lerjord.
Rhomb. syst. Vanligen ett rhombiskt prisma. Stora, på
ytorna skrofliga kristaller, ofta beklädda med glimmerblad, men
förekommer äfven med radierande, stänglig och kornig afsöndring.
Genomgångarne parallela med prismaplanerna, men ej rätt
tydliga. Brott ojemt och splittrigt. H = 7,0-7,5. Eg. v. = 3,1
-3,2. Färgen rödgrå till köttröd, rödbrun till violett, askgrå
till gröngrå. Har glasglans och är genomskinande, sällan ge-
nomskinlig. För blåsrör osmältlig, blir med koboltsolution blå;
syror utan verkan.
Finnes i granit, gneis och glimmerskiffer i Tyrolen, Sachsen,
Andalusien (hvaraf den fått sitt namn), Brasilien och Californien. I Sverige
funnen i Falu grufva i en grofkornig bergart i närheten af Fredriks schakt samt i lösa block omkring grufvan.
Chiastolith har samma sammansättning som Andalusiten, men före-
kommer endast i lerskiffer, der den sitter inväxt i långa prismatiska
kristaller, som i genomskärning visa bilden af ett grekiskt chi, hvaraf
den erhållit namnet.
Cyanit = Al2O3. SiO2
(Disthén. Rhätizit. Kyanit.)
Har sitt namn af den himmelsblå färg, som vissa variete-
ter visa. Samma sammansättning som föregående.
Asym. syst. Mest långsträckta, prismatiskt hopväxta kri-
staller i stängliga aggregater och i divergerande, stråliga former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
