Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114
Silfberg äfyenledes i qvarts samt såsom sällsynthet vid Broddbo (Fa-
lun) i fältspat eller albit.
e) Franklinit (Zn, Fe, Mn) 0. (Fe,, Mn2) 03 är en spinellart,
der all talkjorden är ersatt af zinkoxid, jernoxidul ocb manganoxidul,
och lerjorden af jernoxid och manganoxid. Oktaedern och rhombdode-
kaedern äro de vanligaste formerna. II 6-6,5. Eg. v. = 5. Till fär-
gen jernsvart. Streck brunt. Ofullkomlig metallglans. Förhåller sig
för blåsrör och till syror som föregående.
f) Picotit är en kromförande spinellart, der kromoxid delvis er-
sätter lerjorden; står stundom på öfvergången till kromjern. Färg
svart. Förekommer i olivin- och serpentinförande bergarter.
59. Magnetit = Fe 0. Fe2 03.
(Svartmalm. Magneteisenstein.)
Med 72,4 jern och 27,6 syre.
Reg. syst. Kristalliserar, ehuru sällsynt, i oktaedern 0.
fig. 137, och rhombdodekaedern, - 0, fig. 139, äfvensom i
en kombination af 0 och 0, fig. 136. Afven tvillingskristal-
ler, bildade efter samma lag, som hos spinellen, förekomma, fig.
138. Merendels derb i större eller mindre massor; insprängd 1
Fig. 139. bergarten; eller i lösa, afrundade små
korn (jernsand). Har 4 oktaedriska
genomgångar, mer eller mindre tydliga~
Brott mussligt till ojemnt.
Färg svart, dragande åt stålgrå;
streck svart. Metallglänsande. Starkt
magnetisk, stundom polarisk. Eg. v.
- ~ il. 5,5-6,5. För blås-
rör ganska svårsmält, med flusserna
jernets reaktioner. Löses såsom pulver
i saltsyra.
Användning. Är den vigtigaste och
allmännaste af våra jernmalmer och före-
kommer antingen såsom lager, lagerstockar
inbäddade i gneis, urkalksten eller vanligast
eurit, eller såsom insprängd i bergarten och der stundom företrädande
glimmerns ställe. Den åtföljes eller omgifvcs vanligen af skarnlager
bestående af augit, hornblende, epidot, granat, talk, chlorit stundom af
qvarts och fältspat, någongång såsom smärre gångar eller sprickfyllna-
der i granitartad gneis (V. Wermland) samt någongång, ehuru mycket
sällan, kristalliserad antingen i talk- och chloritskiffer såsom de s. k.
talktärningarna i Falun och Prins Oscar Fredriks stoll vid Persberg,
eller i smärre drushål eller remnor i sjelfva jernmalmlagret såsom vid
Grundsjö och Brattforsgrufvorna i Nordmarksfältet i Wermland samt
vid Bottengrufvan i Persbergsfältet; å senare stället tillsammans med
epidot och horublende i jernmalmens aflossningsytor. På båda dessa
senare ställen förekommer kombination mellan oktaedern och dodeka-
edern med oktaederytorna öfvervägande.
I de nordliga länderna förekommer svartmalmen till största ut-
bredning och mägtighet i Sibirien, Norra Amerika och Sverige, men
finnes äfven i andra trakter såsom Tyskland, Frankrike, Sachsen
Böhmen.
De vigtigaste bland våra svenska jernmalmsfält, såsom Dannemora,
Persberg, Bispberg, Taberg, Nordmarken, Norberg, Dalkarlsberget, Gel-
livara och mångfaldiga. andra smärre grufvor, brytas på svartmalm, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
