Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Iliexag. syst. Sällan kristalliserad, då i kombinationen
P. oP. P. mest i derba massor och insprängd, af kornig eller
bladig eller tät textur. Otydliga, prismatiska genomgångar; stun-
dom förekommer en lagerformig sammanväxning parallelt med
basen, hvilket liknar genomgångar.
Färg gulaktigt tombacksbrun, med dragning i rödt, stun-
dom något anlöpt. Pulver gråsvart. Metallglänsande. Brott
mussligt till ojemnt. Spröd. Eg. v. = 4,6. H = 4. Afficierar
magnetnålen mer eller mindre starkt, stundom polariskt magne-
tisk. Afgifver vid upphettning i vätgasström svafvel, vid rostning
svafvelsyrligbet. Smälter för blåsrör till en grå, starkt magne-
tisk kula. Löses i klorvätesyra under utveckling af våtesvafia
och afskiljande af svafvel.
Magnetkisen är visserligen ej så allmän som svafvelkisen, men
förekommer dock temligen ofta tillsammans med svafrelkis, kopparkis,
zinkblende och blyglans på lager och gångar eller inväxt i sjelfva berg-
arten t. ex. guels, granit, diabas. Den är funnen på mångfaldiga ställen
utlandet och i Sverige vid Falun, W. Silfberg, Mormorsgrufvan, Tu-
naberg, Dylta, Atvidaberg, Hornkullen, Lahäll, Getön i Wermland och
vid Nordmarken, på sistnämnda ställe kristalliserad. Magnetkisen är
stundom så nickelhaltig, från #/2 till 3 proc., att den ka användas såsom
nickelmalm. En så beskaffad magnetkis brytes vid Klefva i Småland,
Alsgrufvorna i Södermanland samt vid Kuså och Slättberget i Dalarne.
För öfrigt känner man få ställen i Sverige, der magnetkisen förekom-
mer till sådan mängd och med den nickelhalt, att den kan tillgodogöras
ss. nickelmalm. Vid Modum och Snarum i Norge förekomma varieteter
med 3–4 #1, Ni och i Pensylvanien med 5-6 0/, Ni. 1 Sverige tillver-
kas årligen omkring 1200 ceutner nickelsten och 600 centuer nickelspeis.
Troilit Fe ~i är det enkla jerusulfuretet, som förekommer i me-
teorstenar. Ar icke funnen kristalliserad. Liknar magnetkis och för-
håller sig för blåsröret och syror såsom denna, men afger vid upphett-
mng i vätgasström intet svafvel. Eg. v. - 4,u, således större än mag-
netkisens. Håller 63,~ #/, Fe och 36,4 #/, 5. Förekommer i de flesta me-
teorstenar och jernmeteorer och är nppkalladt efter Dominico Troili,
hvilken år 1766 beskref en i Modena nedfallen meteorsten.
3. Förhållandet mellan svafvel och metall 2:1.
26. ]Jlolybdenglans = Mo S2.
(Molybdenit.)
Består af 59 proc. molybden och 41 proc. svafvel. Illexa-
gonala eller monosyn. syst. i kombinationen o P, P; dock säl-
lan kristaltiserad; oftast i bladiga massor. Har en tydlig genom-
gång parallel med ändytans plan.
Färg ljust blygrå; q/färgande; ger på papper ett grått, men
på porslin ett gröngrått streck, i tunna blad genomlysande med
lökgrön färg. Mild. H. = l-l,s. Eg. v. = 4,6. För blåsrör
utvecklar svafvelsyrlighet, färgar lågan ljusgrön och ger hvitt be-
slag. Upphettad med salpeter detonerar den. Om pulfvret di-
gereras med salpetersyra, afskiljes pulfverformig hvit molybden-
syra. 1 varmt kungsvatten löses den till en blå vätska.
Molybden~lansen är ej så sällsynt i Sverige. Den förekommer
mnvaxt eller insprängd i olika bergarter, gneis, kalk, granit, samt på la-
ger och gångar med qvarts, jernmalm o. s. v. Den är träffad i St9ck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
